Saturday, July 19, 2014

Sopa framför sin egna dörr

Nu är det sommar och varmt och underbart. Våra fyrfota små pälsklingar har det ännu varmare och behöver ganska ofta blötläggas för att få ner deras temperatur, vilket är snorkul att göra vid badstränder om man har en hund som gillar att bada. Tyvärr står det på många stränder att hundar inte får vistas där och förorena. Det gör mig lite konfunderad. En hund kissar och bajsar inte i vatten, det gör barn, och även en del vuxna. Och om det ska kallas förorening är också en annan sak, däremot är människor vansinnigt duktiga på just det: flaskor, fimpar, kapsyler, plastbestick, glas, tamponger ja you name it: det finns så fruktansvärt mycket skräp som naturen inte kan bryta ner utan som bara ligger där och är farligt både för människor och djur. Därmed väldigt underligt att det är våra hundar som förorenar. Jag kan absolut köpa att alla inte vill att det ska finnas hundar på alla stränder om de är rädda eller liknande, men förorenar gör de inte. Hundar skadar inte människors bad.

Däremot skadar människor. Igår när jag höll på att packa bilen på jobbet kommer en äldre kvinna halvspringandes mot mig med sin lilla hund vid sidan. Hon har panik och ber mig om hjälp för hennes hund har varit nere och badat och nu har han blivit spetsad av ett fiskedrag. Mycket riktigt: på sidan av hunden hänger en stor metallfisk med två stycken sådana trehuvade krokar. Den ena har tack och lov bara tagit i selen, men den andra har gått in i huden och spetsen på den ena har gått igenom lite på andra sidan. Hunden är hysteriskt rädd och uppskakad, medan matte har nära till tårarna. En av våra praktikanter är ute med mig och packar och jag ber henne springa in och hämta avbitartång, sprit, bomull och blodstopp, vilket hon fixar på ett litet kick. Först lyckas vi få bort kroken som fastnat i selen och med mycket lirkande även själva stora firren som bara var i vägen och då kunde jag även göra ett halsband av hundens koppel och få bort selen.

Då ser jag att kvinnan börjar svaja lite och jag hinner inte ta tag i henne innan hon dåsar i backen med baken först. Tack och lov var vi ju väldigt långt ner på huk, så fallet var ju inte så långt, men det var ändå lite väl skakigt för henne. Så nu fick praktikanten leda kvinnan till skugga och hämta vatten. Det blev lite lättare då med kvinnan en bit bort även om vovven blev lite ledsen. Nu var det bara en krok kvar, men den satt ju som berget, och ni som fiskat vet ju att de flesta krokar har hullingar, vilket är att de har en liten pil av nåt slag längst ut som gör att kroken inte går att dra bakåt. Tyvärr hade ju inte hela kroken gått igenom huden, men valen var att dra igenom hela kroken och då göra två jämntjocka hål i huden, eller dra den bakåt, och då riva upp huden inifrån. Jag valde det första, även om det inte heller var det lättaste. Med avbitartången fick vi dock tag på spetsen och kunde dra igenom hela kroken. Raskt på med mängder av sprit på såret, men tack och lov behövdes inget blodstopp då det knappt blödde. Förvisso hade det kunnat vara bra att den blödde ut lite för att rena av sig själv, men nu blev i alla fall matte väldigt glad då det inte såg ett dugg hemskt ut. Så vi kunde få på selen igen och matte och vovve kunde efter lite återhämtning i skuggan röra sig hemåt igen, om än en smula chockade.

Med detta färskt i minne: en hund med ett stort fiskedrag fastnålat i kroppen och en lång fiskelina släpandes efter, känns det ganska ironiskt med alla dessa skyltar om att hundar inte är välkomna för att de förorenar.

1 Comments:

Blogger Unknown said...

Du har så rätt, men så är det väl alltid?! Dvs vi skyller allt dumt på de som inte kan försvara sig... Suck!

8:39 PM  

Post a Comment

<< Home