Vila upp sig under helgen

Herre och hans kompisar vilken intensiv helg. Eftersom min kära sambo behagade att jobba den här helgen fick jag hoppa in och ta hennes ambulanspass från fredagskväll till söndagskväll. I skrivandets stund har jag också jour, men det är min massörs gamla pass som hon inte hann med denna veckan. Mitt eget kommande pass däremot måste jag byta bort eftersom jag är på resande fossing då. Dock älskar jag ju att ha ambulansen så mig gör det ingenting att det känns som jag numera bor i den periodvis.

Tillbaka till helgen i alla fall. När vi hämtade bilen fick vi höra att det varit så jäkla lugnt passen innan att det hade varit tråkigt. Inte ett enda larm. Jag kände direkt att "vänta tills jag går och lägger mig eller sätter mig för att äta, för då ringer det alltid.". Ibland gillar jag inte att jag ska ha "Hon hade rätt" skrivet på min gravsten. I samma ögonblick som jag släckte sänglampan och mojsade ner huvudet i kudden ringde larmtelefonen. Det var en stackars hund som blivit akut sjuk och platsen vi skulle till låg fem mil bort, och därefter tre mil till närmsta sjukhus, vilket innebar att tur och retur stannade på en nätt summa av 16 mil. Självklart gasade vi iväg och det var behövligt för den lilla vovven (som inte var liten nånstans), men tyvärr vet vi inte hur det slutade. Klockan 02.00 kom vi i alla fall innanför dörren och kunde stupa i säng.

Kvällen efter hann jag lägga mig i sängen och till och med somna. Telefonen ringde inte förrän 04.58 då en tjej hemmahörande i Skåne ville veta vad hon skulle göra med sin hund som låg och pep efter att ha satt i halsen men fått upp allt. Jag gav henne rådet att åka in med en gång. Ta en taxi omedelbums. Hon tackade för hjälpen och skulle köra in sin vovve på studs.

Vi bestämde oss för att sova lite till, men tillslut var frukost intagen och jag klädde på killarna för att gå ut på en morgonkiss. Då ringde telefonen. En hund mådde dåligt och behövde akut hjälp. Jag tog och ringde grannen på vägen ner för att höra om hon möjligtvis kunde förbarma sig över killarna och deras kissblåsor, vilket hon tack och lov kunde. Jag körde iväg så snabbt jag kunde och hämta vovve och matte för en tur till sjukhuset. Tyvärr fick jag veta senare under dagen att hunden hade fått somna in då den var för sjuk för att kunna behandlas. Medan jag stod ute på parkeringen och desinficerade buren ringde telefonen igen. Nu var det polisen som berättade att en påkörd katt behövde hämtas, så det var bara att köra iväg igen. När jag nästan är framme vid platsen ringer det ytterligare en polis och berättar om en svan som blivit påkörd och nu irrar omkring på trottoaren, uppenbart skadad. Jag säger att jag bara ska plocka upp kissen, vilket jag gör och kör genast iväg mot svanen. Som vanligt agerar min inre GPS som skit när man kör i en tunnel vilket gör mig helt lost på både vädersträck och lokalisering och därför kommer jag fel x antal gånger innan jag hittar svanområdet. Då har dock svanen tagit sig ner till vattnet igen och simmat iväg och ligger nu och guppar vid några båtbryggor. Svanen var dock så pass frisk att den kunde hålla sig undan min och kompisens närvaro så han fick helt enkelt simma vidare med förmaningen att vi höll ett öga på honom.
Jag pep iväg igen med djursjukhuset som mål för att lämna min påkörda katt, vilket gick ganska snabbt och enkelt. Klockan var nu strax efter 13 och jag hade börjat rulla vid halv nio på det första larmet. Jag kan ju erkänna att jag är ganska hungrig vid det här laget och ställer mig direkt för att fixa mat. Efter fem minuter ringer telefonen igen och jag ränner ner till bilen med en halv fralla i munnen. Nu är det en svan som frusit fast och som har en havsörn cirkulerande runt huvudet. Han som ringer har dock en liten gummijolle vi kan ta ut till svanen och jag undrar i mitt stilla sinne hur fan vi ska lyckas med det. Väl på rull ringer det igen och nu är det en död svan som rapporteras, skrämmande nära där vi lämnade den påkörda lillen. Jag får ärligt berätta att jag kommer så fort jag kan, men att jag har ett levande väsen som måste få gå först, lägger på och gasar vidare. Telefonen ringer. Den fastfrysta svanen har flugit iväg. Så fast satt han liksom. Skönt det tänker jag och vänder för att åka och hämta den svanen som ligger död. Telefonen ringer igen. En skadad/sjuk katt ligger upphittad i en liten låda och behöver få åka till doktorn. Vänd igen och iväg mot kissen. Det är en så söt liten katt som ligger ihopburrad som en kanelbulle och sover när jag kommer fram och jag kan försiktigt lyfta över henne till vår bur och köra in till sjukhuset. Där blir jag och en kollega sittande i cirkus en och en halv timme för att se till att hon får vård eftersom inga ägare ännu hittats. Kissen nyser och sover och myser om vartannat och samtalen om svanen fortsätter droppa in. Jag får berättat för mig att jag nu befann mig på samma sida om stan som kollegan som jag ska byta av med bor, så därför ordnar vi så jag kan köra hem till henne direkt efter sjukhusbesöket och byta av mitt skift. Hela bilresan hem fyller jag i rapporter om dagens körningar och väl hemma har jag inte ens hunnit klart med alla. Jag tror att jag körde en katt till nånstans där mellan varven, men jag är inte säker. En sak är i alla fall säker: det var en himla tur att grannen knallat ut med killarna. Två gånger till och med. Nu var klockan nämligen närmare 19 och hade hon inte tagit ut dem hade de väl legat på hallmattan med varsin spräckt blåsa när jag kom hem. Hela skallen gick runt och följande natt drömde jag om svanar som flög med is på fötterna och katter i munnen.Dagen efter fick jag dock läsa på vår facebooksida att ägarna till den hund jag körde under morgonen hade hört av sig till vår ansvariga och ville framföra sina tack till chauffören som kört dem. De var väldigt tacksamma och hade känt sig så väl bemötta och skulle nu gå in och bli stödmedlemmar till ambulansen. Det gjorde hela min måndag fylld av små fluffiga moln, för ofta känner man sig mer som en bödel som kommer och tar djuren till sin sista vila, och därmed är en väldigt ovälkommen person. Men där fick jag ett litet bevis på att det faktiskt uppskattas. Underbart.