Sunday, January 12, 2014

Blandade känslor

Nu har jag sett Djurskyddsinspektörerna på tv, och precis som hos många i min närhet rör det upp en hel del känslor. För att förstå vad jag skriver bör du nog se eller ha sett avsnittet, men skynda dig, det är bara tillgängligt i fyra dagar till. Programmet ser du här: Djurskyddsinspektörerna.

Så, nu när vi alla har sett det kanske vi kan gå till dess innehåll. Själv skriver jag enbart utifrån mina egna erfarenheter och åsikter. Den här mannen som jobbar för Länsstyrelsen och var med i fallet med hundarna har jag personligen väldigt svårt för. Han har varit aktuell i fall som jag även varit aktuell i och han agerade hemskt oproffsigt då hans egna åsikter gick före reglerna i det jobb han ska utföra. Han påstod sig vara i tjänst men var civilklädd vilket han inte får vara, och är han i tjänst får han inte uttrycka de åsikter han gjorde. Detta är också en extremt mediakåt snubbe som var det än finns tv, radio eller tidningar håller han sig framme. Well, han jobbar för en god sak, och det behövs. Sedan har jag även lite förståelse för mannen i blå playboykeps som uttalar sig lite... skeptiskt.. om jordbruksverket och länsstyrelsen. Antagligen är de överhopade med jobb, men att dyka upp till ärenden ett halvår efter att det anmälts är inte acceptabelt. Är ett djur vanvårdat hinner de dö flera gånger om under den tiden. De kan dyka upp med måttband till några transportburar och påpeka att de är en centimeter för låga medan det står en häst i hagen intill med hovar som krullar sig långt upp på benet. De förser flera människor med djurförbud men har ingen som helst uppföljning så en människa med djurförbud får ett papper och sen kan hen skaffa djur på löpande band igen. Dock skulle väl det vara upp till dem som säljer djur att kolla upp alla potentiella köpare. Borde vara lag på det enligt min åsikt. Hårdare koll både av säljare och köpare för att minska antalet vanvårdade djur och jobba förebyggande. Som jag skrev högre upp finns det dock säkert en enorm resursbrist där, och det är synd.

I programmet tas det upp en kvinna som har tillstånd att importera 100 hundar per år. Bara det är ju vansinne. En privatperson som då ska sälja hundar på löpande band när de väl är i Sverige. Går en försäljning i stöpet, som det gjorde här, står hon där med två lass importerade hundar samtidigt och har då cirkus 30-40 hundar på plats, och då ursäktar hon sig med att det inte hänt om det inte var sommar. Kan man inte räkna ut att sommaren är en stiltjeperiod gällande försäljning ska man nog inte ens tillåtas handha daggmaskar. Då bör också tas i åtanke att detta spelades in i maj- sommar och semester hade inte ens dragit igång så hade hon fler hundar på ingång under sommaren skulle nog hennes siffra på hundar i hemmet ligga på 50-60 framåt augusti. Men om det kan bara de lärde spekulera. Och jag.

Tillvaron för de hundarna i hennes hem var för jävligt. Skit överallt, stank överallt enligt djurskyddsinspektörerna (och då jag befunnit mig på platser som liknar den här kan jag intyga att stanken inte brukar vara nådig. Man får andnöd även om nu snubben där var lite väl dramaqueen över all ammoniak han andats in.), inga torra eller mjuka liggplatser och ett helt gäng valpar låg ute i ett gammalt grisstall (känns det igen kanske...? Vet ett ställe till där djuren bor i grisstall och inte har någon värme, året runt.) där temperaturen inte direkt är acceptabel under kväll och natt ens på sommaren. Kvinnan som äger hundarna håller med om att det inte är acceptabelt men har mängder med ursäkter varför det blivit så. Personligen tycker jag ingen ursäkt är god nog för att ha så många hundar på samma plats utan bra tillvaro. Hundar plockas upp och en hund sägs ha dåligt allmäntillstånd. Kvinnan frågar hur och djurskyddsinspektörerna säger att den ser trött och hängig ut och har långa klor.
- Långa klor hör väl inte till allmäntillståndet?
Spelar det någon roll? Det hör till hundens välmående och skvallrar om hur de sköts, vilket är kass.

Efter genomkoll och förmaningar får kvinnan till dagen efter på sig att snygga till och hitta en lösning. När de kommer tillbaka nästa dag har hon bytt tidningspapper och byggt en liten inhägnad. Hon får höra att med så många hundar måste de där tidningspappren bytas i alla fall två gånger om dagen. TVÅ?! Hon har 20 valpar och det ska bytas två gånger? Hur ska det räcka? Kanske under en förmiddag... om de inte käkat eller busat vill säga. Det värsta sparar de ändå till sist: hon får behålla hundarna, men dock med indraget tillstånd, vilket hon säger att hon ska ta tillbaka eftersom hon fixar allt. Jomenvisst. Hon fixar då inte att ta hand om de hundar hon åtagit sig. I slutet av programmet säger hon att nu kan hon äntligen slappna av. Hade jag stått där och hört det hade jag tagit hundarna och åkt direkt. Det är ju för bövelen nu hon INTE kan slappna av. Det är nu hon ska börja jobba hårt för att ta hand om de här hundarna. Slappnar hon av nu kommer det se lika för jävligt ut inom en kvart igen.

Jag vet, det är lätt att sitta vid sidan och veta så himla bra, och jag vet också att djurskyddsinspektörerna gör sitt bästa efter sin förmåga att omhänderta ett visst antal djur, men allt är så snedvridet. Vissa människor (som den här kvinnan) får behålla sina djur, efter besök, och andra får med nöd och näppe behålla ett tillstånd enbart grundat på en persons egna åsikter. Allt ser så fint och bra ut, men mycket skit händer i kulisserna som inte syns. Dock ska jag säga att sådana här program är BRA för människor får ny kunskap och information hur det ser ut med djurhållning, även i Sverige och inte bara i "öststater där de inte värdesätter sina djur". Så, för min del är det blandade känslor. Jag blir förbannad över kvinnan som får behålla sina hundar, och samtidigt tacksam över att programmet finns, och samtidigt sur över att jag blir förbannad då jag vet att det finns hundratals som henne och vissa blir av med djuren och vissa inte. Det kommer aldrig gå att rädda alla, men de vi ser ska vi väl ändå uppmärksamma?

4 Comments:

Blogger Unknown said...

Förbaskat bra skrivet, och det utan att jag sett programmet. Det är bara att inse fakta - djur har inga rättigheter!
Man kan ta till åtgärder där hundar skäller så grannar störs, men inte där hundar far illa och t o m dör. Galet är bara förnamnet! Keep blogging, you´re great!

8:12 PM  
Anonymous Christian said...

Inspektören som fanns i lilla edet för ett par år sedan ansåg att vi skulle verka hovarna(!) på våran get men då gav sig distriktsveterinären in i diskussionen & fick hejdat henne, han ansåg väl att det behövdes mer en ambulans, än en hovslagare om vi ens skulle ha försökt.

Denna kvinnan var alltid civilklädd och framförde i princip aldrig några riktiga klagomål utan kom bara förbi 'mest för att hon passerade'

10:23 PM  
Blogger Unknown said...

Mycket bra reflektioner
mvh
Helene Ettelman

8:46 AM  
Blogger Ica said...

Jenny- tyvärr har djur få rättigheter, och det som händer och prioriteras är skit. Tack ändå :)

Christian- Ja, du ser, det kan ske helt sjuka saker, från okunniga människor. Så får det ju inte gå till. Man måste ju kunna anmäla tillbaka.

Helene- tack så mycket!

7:16 PM  

Post a Comment

<< Home