Ordning och reda, imån är det fredag

Nu har jag jobbat i två veckor minus två dagar som jag legat hemma med feber, så som jag brukar göra ett par gånger varje halvår. Dock bara två dagar, vilket är bra för att vara jag. Eftersom kroppen inte riktig var helt fit for fight hade jag bara en vovve som promenadhund idag. Han, ihop med tre till, kom in för ett par dagar sedan, och alla fyra är helt underbara: glada, sociala och väldigt toleranta. Dock hade min lilla herre växtvärk då han nog bör stanna nånstans på femtio kilo och växer så det knakar, vilket gjorde att vi bara tog en kortispromenad. Trots hans storlek for jag inte runt som en liten vante, vilket jag i ärlighetens gör för det mesta när jag är ute med våra hundar. Inte för att de är så gigantiska, utan för att det är muskelpaket som inte riktigt fått lära sig att koppel är något som begränsar ens framfart. Det blir ett evigt ryckande och farande och åker man inte efter dem på is så är det lera man halkar runt i.

Nog om det, en hund hade jag och vi kom in igen i ett stycke. Då var det dags för hans burkompis att få ett bad, vilket alla får när de är nya. Den lilla herren var dock färdigväxt och därmed runt stabila 55 kilon, och jag insåg väl ganska fort att baxa upp honom i vår dusch var rätt meningslöst: skulle han vilja studsa ner skulle han lätt kunna göra det. Vi stannade istället på golvet och jag beredde mig på att bli lika blöt som vovven, då han trots sin storlek är som en stor bebis som helst vill stå på ens axlar och pussas. Sedan brukar det ju inte heller vara så populärt med duschande. Döm om min förvåning när hunduschlingen stod still som en liten ängel medan jag blötte ner honom och masserade in schampot. Sedan ska det verka i runt tio minuter och då satt han med huvudet och en tass i mitt knä och tuggade tuggben. Lugn som en filbunke. Jag kunde knalla runt honom, skölja av allt noga, torka både öron, tassar och svans noga utan några som helst problem. När han väl fick komma tillbaka till sin burgranne med ett till tuggben som belöning blev han minsann inte ett dugg nöjd, nej, han ställde sig med framtassarna mot burdörren och började yla när jag gick.

Efter att duschen var klar insåg jag att tvättstugan nog behövde en smärre... ja, städning, så jag slängde in tvätt i maskinerna och tumlaren och började vika allt som låg på hög och var rent. Vi har ett helt förråd för bara filtar, täcken och mattor så jag ställde mig utanför och läste reglerna: allt skulle vikas ihop snyggt och prydligt. Sakerna skulle vara sorterade efter sort typ fleecefiltar, grova filtar, mattor, termotäcken och så vidare. Slutligen stod det med versaler att ingenting fick ligga på golvet. Okej, bra grej tänkte jag och öppnade dörren. Där var hela golvet belamrat och det ramlade filtar och mattor från hyllorna. Min fråga lyder: är det nåt som gäller främst inbitna hundmänniskor? Att grejer hamnar lite här och där för man måste ha det fort och tänker att "jag gör det sen"? Det är nämligen inte första gången jag sett det här. Å andra sidan gillar jag sortering och sånt så jag greppade mig en energidryck och började med att kasta ut allt som låg på golvet. Sedan började jag sortera in allt nytvättat, gjorde ny plats för sakerna på golvet, hävde mig upp på en fullständigt livsfarlig pall som höll på att ge vika säkert 300 gånger av 200 möjliga. IKEA tror jag bestämt. Plötsligt kunde man se golvet och grejerna låg där de skulle. Mycket nöjd Ica stängde dörren och samma Ica har inte bestämt sig för om hon vill öppna den igen imorgon.

Tyvärr fick även en kille lämna oss idag, vilket ju alltid är tråkigt, men ibland finns det inga andra lösningar och jag är så in i helsikes glad åt mina två killar som ligger och snarkar högt i soffan i skrivandets stund.