Packad, plockad och påtänd?

Jag har flyttat. Igen. Tredje lyan i Göteborg nu. Dock är denna något jag trodde skulle ta betydligt fler år: ett första hands-kontrakt. Som började gälla den 1 januari. Under tiden har jag då gått utbildning med till att bli spårvagnsförare. Inatt har jag mitt allra första ensamma pass. Jag ska köra linjerna som går längs med avenyn, och slutar klockan 03.53. Det är fredag och lönehelg. Med andra ord lär jag inte få särskilt ont om passagerare. Nyktra sådana lär nog snarare bli lätträknade. Nåja. Mina jobbtider får jag reda på klockan 14 dagen innan och då visste jag alltså om dessa tider när jag gick och la mig igår. Därför gick jag och la mig klockan tre, med tanken att sova länge.

Lägenheten jag har "flyttat" in i har sina smärre defekter: väggarna i vardagsrummet var innan beklädda med några fyrkantiga utsmyckningar. När dessa revs ner var väggen förstörd ända in till betongen. I spacklet var det inristade egyptiska figurer. Den yttre fönsterrutan hängde löst. I sovrummet hade det hängt en spegelvägg. Vid nertagandet av denna var tapeterna helt förstörda under. I köket var det två stora hål på väggen. Vid spisen hängde stora droppar med bruna fettlager och bakom spisen låg allt från gammalt fett och cigg till gröna ärtor. Det mesta i köket var dekorativt inlagt i ett lager fett och smuts. Inget av fönstren gick att se ut genom. I badrummet hade någon målat kaklet... och försökt plocka bort några småbitar. I badrummet smyger det mystiskt upp vatten på golvet under natten. Ja, sen var ju resten av lägenheten dammig och fläckig med, inte att förglömma.

I det här skicket lämnade förra hyresgästen det här boendet till mig. Om man ska skratta eller gråta? Jag vet inte riktigt. Med tanke på hur tufft jobbet varit den här perioden ligger nog det sistnämnda närmast till hands. Jag har haft kontakt VARJE dag med min bovärd. Klagat, tjatat, vädjat, pratat och så vidare. Han är mycket ord, lite verkstad. Tillslut fick jag ÄNTLIGEN beviljat att väggarna skulle göras om. Sedan när han pratat med förra hyresgästen blev det efter tårar från hennes sida så att jag får städa, och skriva ner antal timmar, och detta ersätts av henne med: tadaaaaa 50 riksdaler i timmen. Jag har skrivit ett utförligt mail om hyresreducering. Tillslut halvskrek jag i luren när jag stod ute i minusgrader utan vantar till min bovärd att jag inte har tid med det här för att jag har ett heltidsjobb dessutom. Då började det hända lite. Igår fick jag välja tapeter till sov- och vardagsrum, och idag färg till kök och badrum.

Nu tillbaka till den där lilla detaljen att jag skulle sova länge idag. Klockan halv nio ringde en snubbe från posten och sa att min tv var på g. Mellan klockan 10 och 14 skulle den anlända. Nice. Sedan ringde det igen, min nya kyl och frys var på ingång. Ica flyger upp som en skållad ekorre och börjar rensa ur kylen (som jag för tre dagar sedan spenderade en timme med att sanera). Då ringde det på dörren och jag slängde såklart bara upp den för de två herrarna utanför och fortsatte rensa. De undrade vad jag höll på med och knallade in i vardagsrummet (med skorna fast jag dammsög och moppade som en tok igår!), och där tyckte jag att det var konstigt att de gick eftersom det är sällan man har kylen och frysen där. Men det var inte heller deras mål: de skulle byta min fönsterruta. Så in med dem, och sen när de går för att hämta rutan kommer kylen. De jobbande gubbarna samsades fint om hissen och slängde göteborgsskämt mellan kök och vardagsrum. Då plingar bovärden på dörren för att spackla kök och hänga upp det som saknas i badrummet. Medan alla de här fem gubbarna rantar fram och tillbaka anländer postensnubben. Han förkunnat enkelt att tv:n inte går in i hissen och står därför nere i porten, och kan jag bara skriva på?

- Eh, kan jag få hjälp att bära upp den?

- Nej, tyvärr.

Nähepp, men va fasen. Jag har fem rantande gubbar i lägenheten. Bovärden vill jag helst inte blanda in i nåt ömtåligt för han har uppenbarligen nån form av diagnos som gör att han verkar fara runt småhög hela tiden, så jag siktar in mig på de äldre fönsterfarbröderna, lägget huvudet på sned och frågar om de möjligtvis kan hjälpa en flicka i nöd (nja, jag använde väl kanske inte riktigt de orden). Så jag och fönstersnubben kånkar upp min sprillans nya tv.

Nu sitter jag, på golvet, i mitt sovrum som är det enda rum där det just nu inte pågår full aktivitet, och börjar känna mig en smula stressad över det faktum att sömn skulle vara en mycket högprioriterad gåva.

En liten egyptisk farao någon?

Eller varför inte den FINA delen av väggen?