Nostalgiska minnen
Jag är kanske en smula nostalgisk av mig. Eller ganska mycket. När det kommer till Australien blir jag extra nostalgisk. Nu sitter jag och kollar på Livräddarna på Bondi Beach. Där är det nyårsafton. De visar när de 15 000 människorna kommer dit för att fira in det nya året. Och hur människor sen under småtimmarna drar sig ner till stranden när solen går upp. De flesta är måttligt nyktra, men stämningen är helt fantastisk.
Ja, det gör mig nostalgisk. Nyåret 2001/2002 bodde jag och bästa Åsa ungefär 200 meter från havet vid Bondi Beach i ett backpackerhus. Själva hade vi biljetter till ett nyårsfirande inne i Sydney och medan vi gjorde oss i ordning gjorde de övriga husinneboenden huset redo för efterfest. Efterfest till det 15 000 pers stora partajet. Högtalare flyttades ut på balkongerna och köket röjdes från viktiga och stöldbegärliga attiraljer. Tack och lov anade vi att det skulle bli nåt utöver det vanliga så vi låste dörren till vårt rum innan vi begav oss till stan.
Vad jag minns återkom vi till Bondi vid femtiden på morgonen, och knallade mot vår trädgård. Eller ja, om man nu kunde ana att det var en trädgård. Det var människor överallt. Ljudnivån var öronbedövande. Gå och lägga sig i huset var en idé som helt enkelt var idiotisk. Så jag och Åsa knallade helt enkelt ner till stranden och kollade på soluppgången. Det minnet kommer jag alltid ha kvar. Sitta i värmen på stranden med en av sina bästa vänner och se solen gå upp på årets första dag med musik i bakgrunden var helt enkelt fantastiskt.
Vi kom väl i säng runt åttasnåret på morgonen. Klockan 10 steg jag upp för att gå och ringa familjen och önska gott nytt år. Det minnet vill jag dock inte ha kvar. Vi hade varit tvungna att stänga dörrar och fönster när vi sov på grund av musiken, och vi var då fyra människor, som samtliga konsumerat alkohol som låg i ett rum som var över 30 grader varmt och stank fan och hans moster. Partajet var fortfarande igång när jag kom ner, och jag tror de sista deltagarna gav sig runt klockan 16 på nyårsdagen. Kan säga att toaletten på nedervåningen var inte i underbart skick, men tack och lov bodde vi uppe.
På det stora hela var det en helt fantastisk kväll och natt, och innan vi slocknade där runt klockan åtta målade vi vår roommate Marcos tånaglar röda när han sov. Även på den tiden var den mentala mognaden på hög nivå.
Ja, det gör mig nostalgisk. Nyåret 2001/2002 bodde jag och bästa Åsa ungefär 200 meter från havet vid Bondi Beach i ett backpackerhus. Själva hade vi biljetter till ett nyårsfirande inne i Sydney och medan vi gjorde oss i ordning gjorde de övriga husinneboenden huset redo för efterfest. Efterfest till det 15 000 pers stora partajet. Högtalare flyttades ut på balkongerna och köket röjdes från viktiga och stöldbegärliga attiraljer. Tack och lov anade vi att det skulle bli nåt utöver det vanliga så vi låste dörren till vårt rum innan vi begav oss till stan.
Vad jag minns återkom vi till Bondi vid femtiden på morgonen, och knallade mot vår trädgård. Eller ja, om man nu kunde ana att det var en trädgård. Det var människor överallt. Ljudnivån var öronbedövande. Gå och lägga sig i huset var en idé som helt enkelt var idiotisk. Så jag och Åsa knallade helt enkelt ner till stranden och kollade på soluppgången. Det minnet kommer jag alltid ha kvar. Sitta i värmen på stranden med en av sina bästa vänner och se solen gå upp på årets första dag med musik i bakgrunden var helt enkelt fantastiskt.
Vi kom väl i säng runt åttasnåret på morgonen. Klockan 10 steg jag upp för att gå och ringa familjen och önska gott nytt år. Det minnet vill jag dock inte ha kvar. Vi hade varit tvungna att stänga dörrar och fönster när vi sov på grund av musiken, och vi var då fyra människor, som samtliga konsumerat alkohol som låg i ett rum som var över 30 grader varmt och stank fan och hans moster. Partajet var fortfarande igång när jag kom ner, och jag tror de sista deltagarna gav sig runt klockan 16 på nyårsdagen. Kan säga att toaletten på nedervåningen var inte i underbart skick, men tack och lov bodde vi uppe.
På det stora hela var det en helt fantastisk kväll och natt, och innan vi slocknade där runt klockan åtta målade vi vår roommate Marcos tånaglar röda när han sov. Även på den tiden var den mentala mognaden på hög nivå.
posted by Ica at 12:42 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home