Hur tänkte ni där?

Tur att jag inte lämnade ett nyårslöfte om att inleda året som en aktiv bloggare. Inledningen av mitt år har väl inte direkt gått på räls kan jag väl erkänna utan att låta för gnällig, och energin till att blogga har helt enkelt inte infunnit sig. Men nu börjar saker reda upp sig, och med det säger jag inte att jag ska bli en aktiv bloggare igen, men mitt mål är väl nånting ditåt.

Något jag funderat mycket på är hur min blogg faktiskt ändrat riktning allt oftare på "senare tid" (eller hur man nu ska uttrycka det när man inte bloggat över huvud taget på typ tre månader). Och att jag alltid skriver att "bara denna gång" ska jag skriva seriöst. Kanske är jag snarare på väg att bli en seriös person? Personligen betvivlar jag detta, men kan kanske sträcka mig så långt att inlägget kan bli av lite varierande art. Mycket har ju trots allt hänt sen jag begav mig till Sveriges framsida.

Igår kollade jag på Janne Josefsson och Debatt. Jäkligt suspekt upplägg av programmet måste jag säga. Det hela började med en diskussion om Big Brother och hur synd det är om deltagarna där, för att sedan hoppa till bloggaren Kissie som skriver att hon krubbar barnmat för att gå ner i vikt trots att hon har runt miljonen läsare per vecka. Personligen tycker jag det är värdelösa teman för ett debattprogram. Kissie är en rollkaraktär som älskar att provocera och som i mina ögon inte har många knivar i lådan eftersom denna rollkaraktären förstorar läpparna och brösten, har hudfärgat läppstitf, badar i brun utan sol, äter barnmat trots att hon är smal som en pinne och ja, you name it, för att se ut som en ledaren för klanen Blåsta Blondiner. Jag tror de flesta läser hennes blogg för att ha nåt att skratta åt, och någon att irritera sig på (för herregud vad folk gillar att gnälla. Kolla liksom mitt inlägg hittills.), men det finns säkert en grupp stackars fjortonåringar som ser upp till henne och som nu sparar alla pengar till att förstora brösten och käkar barnmat tills det sprutar ur öronen på dem, och det är synd.

Nog om detta. Debatt avslutades med att prata om de barn som skyfflats mellan barnhem, fosterhem, socialen och så vidare under 40-70-tal (och tidigare än så), och att de nu troligtvis ska få 250 000:- samt en ursäkt från Riksdagen för hur de blev behandlade som barn. Missförstå mig rätt (blä, vilket slemmigt uttryck det är), men hela mitt inre skriker emot. Visst, det är jättehemskt att de blivit behandlade illa, verkligen, men några pengar läker fan inga sår, och en "upprättelse från riksdagen är viktig", varför då? Kan man inte ge sig själv den bekräftelsen och upprättelsen kan fan inte nån riksdag göra det. De som sitter i riksdagen idag var dessutom med största sannolikhet inte med och fattade besluten om barnhemsbarnen för 40 år sen, så det blir ju ändå inte en ursäkt från de "riktiga förövarna". Och jag är hemskt ledsen, och jag gillar Morgan Alling, men jag tror inte han är i störst behov av de där 250 000 kronorna, även om han säkert inte är miljonär. Och det togs även upp en tant som skulle fylla 98 (tror jag) i år som minst borde få en miljon, och min fråga är då rätt krass kanske, men hur mycket glädje kommer hon hinna ha av de pengarna? På detta så satt det ju ett gäng väldigt upprörda herrar som var förolämpade över att det "bara" var 250 000:-. Allt under en miljon var ett skämt enligt dem. Jag blir så trött. Samtliga som satt där såg verkligen ut att idag vara arbetsföra och kunna tjäna sina egna pengar.

250 000:- är mycket pengar. Särskilt om det ska ut till över 400 000 "barn". Var kommer de pengarna ifrån undrar jag först och främst, men sen kommer nästa fråga: ska vi då göra så om 40 år igen, till de barn som idag kastas fram och tillbaka och mår skit? Jag kanske är naiv, men är det ändå inte bättre om vi satsar de pengarna på att förbättra nuet. Satsa de pengarna på sociala myndigheter, familjehem, jourhem och barn som har det taskigt idag. Ge dem bättre förutsättningar att få en bra barndom. Vem säger att de på 50-60-talet hade det sämst för då förekom det våld och misshandel. Eh... och det gör det inte idag eller? Idag bor alla familjehemsplacerade barn i babyrosa små idyller med underbara människor som bara ser till deras bästa? Idag bor alla barn inte med missbrukande och våldsamma föräldrar för att trots att allmänheten slagit larm har inte socialen resurser att bryta in? Idag blir inga barn sexuellt förgripna på av närstående släktingar eller rent av föräldrar eller fosterföräldrar? Nej, men så bra då. Då kan vi absolut ge 250 000:- var till de som hade de svårt för 40 år sedan.

Det här skriker så fel i mitt inre, och på något sätt hoppas jag att jag missförstod hela programmet igår. Tyvärr tror jag dock inte att så är fallet. Det är jättehemskt att någon ska behöva bli utsatt för våld och kränkningar och jag lider med de vuxna idag som blivit det som barn, men jag anser ändå att det är så mycket bättre att rädda det som räddas kan. Deras barndom är förbi, och de kan acceptera och gå vidare, och samtidigt finns det situationer IDAG som verkligen behöver resurserna. Där vi kan rädda barn. Borde inte det slå högre?

Näää, jag säger som Pumba helt enkelt: Lämna ditt bakomflutna före dig.