Friday, December 31, 2010

Saker blir inte alltid som man tänkt sig

Nyårsaftnar är inte alltid den dag som går som jag vill. Det är snarare en dag som sällan går som jag vill. Jag vet inte om det har med att göra min allergi till lov, men nu när man inte har lov längre verkar det som vissa dagar blir mer utsatta än andra. Nyårsafton är en av dessa. I år planerade jag först in en fest som visst inte skulle vara en fest, och sen umgänge med en vän som jobbade till kl. 22 och slutligen med Annapanna där jag skulle vara femte hjulet med två par och två barn. Det lät kalas och ihop med Annapanna planerades det och vi skulle ta en fördrink innan vi skulle vidare till "huvudpartajet" och Ica hade till och med slagit på stort och handlat Bacardi Breezers till oss.

Efter ett besök på andra sidan stan igår började halsen gro igen lite under hemfärden. Sedan följde lederna och skallen med på det tåget. Vid tvåsnåret inatt slocknade jag dock med en förhoppning om en kalasmorgondag. Vid klockan fyra på morgonen vaknade jag, mer svullen i halsen och med tjocka ögon. Somna om verkade inte vara nåt som stod på schemat så jag låg och kollade på tv (helt världelöst vid den tiden) och vid sex började jag lyssna på mitt gamla jobbprogram, Morronskiftet, och ringde in för att nyårshälsa till gamla kollegor, Fjant och volleybollaget i Etuna. Framåt niosnåret var jag nästan knarkat trött och ringde Annapanna med den realistiska men tradiga nyheten att Ica fick nog ta och fira nyår i soffan idag.

Det fick bli en stilla promenad till Hemköp med tanken att "Nu ska jag unna mig nåt gott". Sagt och gjort kom jag hemtraskande med ett litet paket kräftor, en chipspåse, en flaska champis (närmast skumpa man kan komma antar jag), en pepparkaksdeg och två clementiner. Sen hämtade jag ut vinsten från en tianlott också ja: en ny lott... där jag vann en tia.

Visst har jag en förstaklassig nyårsmeny?


Så nu har jag legat däckad i soffan hela dagen, med halvkassa filmer på tv och grannar som började partaja vid 18. Nu ligger jag nedbäddad framför Sällskapsresan II med ett stort glas champis och sista bitarna i julklappsaladdinasken och tänt ljus. Målet är att försöka hålla sig vaken till tolvslaget, för annars lär jag vakna av alla smällarna och tro att det brutit ut ett tredje världskrig. Det hade vart väldigt trevligt att fira med nära och kära, men saker blir inte alltid som man tänkt sig. Kommade års löfte då? Tja, bättre immunförsvar vore ju inte fel.

Wednesday, December 29, 2010

Mental mörkrädsla

Ibland blir jag mentalt mörkrädd. Får väl säga att det är mentalt eftersom jag för det mesta är "vanligt" mörkrädd. Mentalt mörkrädd blir man när någon skär öronen av en hund för att göra plånböcker, eller fenorna av en haj och sen släpper den levande tillbaka i havet så den får dö långsamt eftersom den sjunker direkt till botten. Eller när man ser Paradise Hotel och ser hur "vuxna" människor agerar mot varandra, och dessutom står ut med att göra det i tv.

Nyss satt jag och var mentalt mörkrädd i en timme. På femman hade nämligen en brittisk reallityserie i fyra delar premiär. Den heter Föräldrafritt och handlar om hur ett gäng pojkar mellan 7-12 år placeras i en liten by, och lika många flickor i samma ålder i en annan, utan vuxna närvarande. Dels blir jag mörkrädd av könsrollerna, och dels av idéen från början.

För att börja med pojkbyn då. Där inleddes tiden i byn med att utforska alla leksaker och börja ha vattenkrig, som givetvis spårade ur. Ingen kunde laga mat utan de åt vita bönor med bitar av okokt spagetti i, ja, som mat då, vilket de gav upp ganska snabbt och istället valde godis och läsk. Några lagade "till sig själva" och sket fullständigt i de andra. De slogs, men skapade inga grupper. Dessutom gjorde de en lista med regler som de satte upp, men som en liten vilde rev ner och därmed blev en person som man "inte fick slå, men man får spruta vatten på honom".

Sedan var det tjejbyn då. Jag tror ärligt att tjejer har någon form av luktsinne där de luktar sig till poppisbrudarna och de mobbade (nu säger jag inte att killar inte har det, men personligen har jag sett det mer hos tjejer.). En av tjejerna som varit mobbad hela sitt liv hamnade såklart genast i underläge. Två riktigt vidrigt bossiga 11-åringar fann varandra och tog självklart över allt. Några av de yngsta sa att de äldre betedde sig som treåringar och borde egentligen vara ett föredöme, och de hade så rätt. Tjejerna skapade genast en mobbgrupp, små klickar. De lagade mat till "sin" klick.

Man ser då genast att killarna är betydligt mer självständiga och "ego" än tjejerna som uppenbarligen inte klarar sig utan några andra tjejer i ryggen (även om den mobbade tjejen gjorde stort intryck på mig i sitt försvar.). Dock fick ju föräldrarna gripa in redan under dag två (detta spektakel ska pågå i två veckor), och då blev allt såååå tydligt: tjejerna behövde lite vägledning. Killarna behövde mamma.

Det här var ett skitintressant program, verkligen, men jag blir ändå orolig för barnens skull. Det sägs såklart med en lång fin text inledningsvis att det finns psykologer och grejer och att allt går rätt till, men jag är ändå orolig. De här barnen lär sig säkert en hel drös, men barn utan vuxna i den åldern blir laglösa. De hinner förstöra både sig själv och andra mycket under en period på två veckor. Efter två dagar var det liksom kaos i båda lägren. Ingen verkade må bra. Det var mest tårar och elaka ord. Men men, jag kanske inte ska måla fan på väggen. Trots allt återstår ju tre delar, och det kanske kommer en vändning som heter duga, men som programmet var idag satt jag mest med magont och händerna för ögonen.

Monday, December 27, 2010

Kul (H)jul

Jag undrar om dygnen blivit kortare. Eller om min hjärna blivit mer senil. Eller vad som egentligen gör bloggen så försummad, för plötsligt, när jag känner att jag uppdaterade igår har det gått två veckor. Så är det nu. Julen kom och gick och enda skillnaden jag märker är att det finns julskinka och sill i min kyl som mamma skickade med mig på hemresan igår. Och mer choklad. För jo, det finns alltid choklad här. Just nu finns det tre kilo. Hade detta varit facebook hade nu varit läge att trycka på "like". Två dagar innan julafton steg jag upp i arla morgonstund för att passa ett litet monster vars nuvarande steg i utvecklingen inte lämpar sig för kyrkobesök där modern och storasystern befann sig för skolavslutning. Monstret är verkligen inget monster utan en söt liten dam med lika mycket envishet som undertecknad. Med andra ord hade vi våra smärre dispyter. Vi var exempelvis inte eniga om att pärlor ska ätas, men i kombination av bådas envishet blev resultatet vältuggade, men utspottade pärlor. En växt skulle inte få stå i sin kruka enligt en av oss (fritt fram för gissningar om vem), men den andra tyckte det. Där slutade det med en sne växt, i krukan, men med hälften av jorden utanför. Julgranen fick stå kvar, men med vissa tillbehör lite tilltufsade. Ja, ni förstår grejen. Dock var förmiddagen även fylld av kramar och massa skratt och bus, så vi trivdes egentligen oförskämt bra ihop.

Direkt efter barnpassandet joggade jag hem för att pälsa på mig hela falukorvsmunderingen i form av långfillingar, underställströja, termobrallor, fleece, dunjacka och så vidare och begav mig tillräckligt snabbt för att bli svettig till vagnen för att möta upp Ida och gå på Lisebergs julmarknad. Det var en ny, och mycket trevlig upplevelse då både jag och Ida vann två gånger var. Kan dock säga att jag nog var mer nöjd med priserna än Ida, då hon bland annat vann Noblesse... med apelsinsmak som hon inte tål. Själv vann jag stjärnvinsten på chokladhjulet och fick 2 kilo schweizernöt, och därefter kammade samma nummer hem en paradisask på ett annat hjul. God (h)Jul så att säga.

Oförskämt nöjd

Dags för nästa joggingtur hem för att slänga ner julklappar och några dagars klädsel för att fara ut till Kållered och därefter fara med familjen Frostensson till Småland. Det hela var mycket trevligt då jag och Elise satt och kollade på Bondgården på dvd. Dock la jag fram förslaget om att de skulle installera en dvd-skärm till mig med eftersom jag nu hela resan fick sitta vänd och kolla på Elises. Jag vet dock inte om detta mottogs på det sätt jag ville.


Bondgården är en film man inte släpper blicken från

Vi hamnade i Småland relativt lätt och smärtfritt och efter sömn i världens kallaste hus, men dock med en sängvärmare i form av en hund, blev det dags för nästa besök. Så det är ungefär vad dagarna gått ut på: åka runt, bli utknuffad ur sängen av hunden (hon tar 3/4 och jag ligger i fosterställning vid huvudkudden) och mat. Det blev härliga besök med lilla gudsonen som är skvatt galen men sötast i stan. Mysiga besök av och till Annapanna och Elise. Stimmigt besök på julafton med mer folk än jag nånsin firat med (förutom i Australien då), samt otroligt nostalgiskt besök på juldagen. Då begav jag mig nämligen till Lotta, som jag känt sen lågstadiet, för fika med henne och fyra högstadiepolare. Det hela blev helt fantastiskt roligt. Vi satt och snackade nostalgiska minnen av utekvällar som småttingar, killar som kommit och gått, citat som kläckts och hur man egentligen dricker öl ur sugrör under ett gökur.

Den väldigt söta tomten Ture




Ja, min gudson är ett dreggelmonster



Nostalgi big time när alla ses igen =)


Man tänker sig att man åker hem för att vila upp sig, men jag hävdar bestämt motsatsen. Somnade väldigt gott igår efter hemkomst till tysta lägenheten. Och nu har jag tre kilo choklad, en liter cola zero (som jag egentligen inte dricker under veckorna längre, men jag tänkte att när det är jul är det i alla fall okej med julmust. Dock var julmusten slut på vårt Hemköp och då köpte jag det som var mest likt. Helt logiskt) och senaste Shrek att kolla på. Synd bara att hjärnan är senil och bloggandet får julpest.

Sunday, December 19, 2010

Lista i väntan på EM-final

I brist på motivation och sysselsättning kör jag nu på en liten lista. Detta till Ensam hemma 3, för att jag inte ska missa handbollsfinalen.

1. Hur gammal är du om fem år? 33,5. När hände det?
2. Vem var den sista du träffade? Ida
3. Hur lång är du? 168 centimeter
4. Vilken var den senaste film du sett? Tja, nu ser jag ju på Ensam Hemma. Igår gluttade jag på Jägarna, men sista hela filmen jag såg var nog Narnia igår... Den med Prins Caspian.
5. Vem ringde du senast? Eh... Bror tror jag.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Typ "Naaaw, sötnos. Film tack" och det var till bror. Han var dock inte mottagaren av varken "naaaw" eller "sötnos" utan det var bilden på gudsonen Ture som klär granen.
7. Vad är dagens planer? Handbollsfinal och dra sig ner till affären... Får inte överanstränga sig på söndagen.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på till vem, och vilket ärende. Men jag är nog sms:ig främst
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? De var gifta.
10. När såg du senast din mamma? Eh... Tja, när var det? I november tror jag faktiskt. När jag fick åka med Annapanna en snabbvisit i Småland.

11. Vilken ögonfärg har du? Ljusblå
12. När vaknade du idag? Beror på vilken av gångerna, 4.38, 8.46 eller 10.30
13. Har du någon gång hittat en katt? Japp, under ett tåg. Hade vit munktröja på mig och blev utskälld av en stationsvärd för jag låg och kröp på spåret, men kattlivet räddades och han bor nu hos en kompis kompis och heter Smartie, fast jag som upphittare döpte honom till Franz.
14. Vilken är din favoritplats? Beror helt på. Kan vara i en kompis soffa, i Australien, i min egen säng, på hästryggen, på en fotbollsplan, stranden....
15. Vilken plats föredrar du minst? Sjukhus! Stillastående tåg.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Inte här i alla fall...
17. Vad skrämde dig som barn? Skorpan som bodde i vår källare och glassbilen.
18. Vem fick dig att skratta senast? Ida, eller kanske Caros. Det var dem jag pratade med sist iaf, och det brukar innebära skratt.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej gud nej. Min första skiva med Trance dance fick jag som femåring på vinyl. Ägde även Orups Stockholm, Michael Jacksons Bad, och Army of lovers.. Obsession tror jag den hette... bland annat.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar, och överhettad.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med. Jag med mitt härjande om nätterna skulle inte våga annat... Dessutom skulle jag frysa.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Sex stycken... Men sover bara på 1,5.
23. Hur många landskap har du bott i? I Sverige blir det fyra: Småland, Skåne, Sörmland och Västra Götaland
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Kan väl möjligtvis ha hänt
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor! Är strumpfetich, och äger xx antal strumpor, dock inga enfärgade.
26. Är du social? Ja, eller desperat efter sällskap, men även galen om jag inte får vara själv rätt ofta.
27. Vilken är din favoritglass? polka, melon och blåbär.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa en lägenhet. Resa. Shoppa. Spara. En miljon räcker långt i mina ögon.
29. Tycker du om kinamat? Ja, den som finns i Kina. Den här är mest flottig och friterad.
30. Tycker du om kaffe? Hell no!


31. Vad dricker du till frukost? Tja, jag äter ju gröt med mjölk till så det får väl bli mjölk.
32. Sover du på någon särskild sida? Ja, vänster. Axeln har sabbat möjligheten till sovande på höger.
33. Kan du spela poker? Jepp, men inte särskilt bra.
34. Tycker du om att mysa? Beror på mysobjektet.
35. Är du en beroendemänniska? Hm, bra fråga. På ett sätt ja, på ett annat nej.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej, det kan jag inte påstå.
37. Vill du ha barn? Njaaaeee. Det vet i fan. Omgivningen har fina sådana. Det räcker.
38. Kan du några andra språk än svenska? Är ju en fena på engelska och på tysk grammatik (finn ett fel)
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej, helt jäkla otroligt med tanke på alla mina eskapader har jag aldrig gjort det.
40. Föredrar du havet eller en pool? Beror på syfte och temperatur. I Sverige är havet snuskigt kallt.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Böcker och choklad antagligen. Har märkt att jag är en presenthandlare med.
42. Äger du dyra smycken? Nej. Men jävligt värdefulla.
43. Har du någon gång somnat på bio? Nej, men jag minns hur Annapanna snarkade till Mannen som kunde tala med hästar.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Pepparkaksdeg! Yaay!
45. Vem är den roligaste människan du känner? Ah! Jag känner ju bara roliga människor. Mike, Johanna, Anna... allt beror på eget flamsstate =)
46. Välj ett ärr på din kropp? Ett? Hm... Ett fint J i tummen som jag ådrog mig när jag skar gurka åt marsvinet Norpan med en sprillans ny brödkniv. Brors kommentar: Du blodar ju ner skärbrädan!!
47. Vad har du för ringsignal? Pink- Raise your glass... Såklart =)
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? De som har varit i källaren hemma i barndomshemmet vet att där ligger nog det mesta från svunna tider.
49. Flirtar du mycket? Näe, jag är aflörtuell.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Har ingen sådan, för jag tror jag är så himla hemlig.

51. Kan du byta olja på bilen? Antagligen. Om den sen hamnar på rätt ställe? Svårt att svara på.
52. Har du fått fortkörningsböter? Hehe, nope, jag flyr ju bara från polisen.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Hm, har hållt på med samma så länge nu ju. Mörkrädd kanske?
54. Läser du dagstidningen? Ja, men på nätet
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nope, snobbfasoner ;)
56. Dansar du i bilen? Kan man låta bli?
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Eh... Har nåt inställt jag lyssnar på när jag kokar gröt... Spöa Spolander är med.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Hehe, hemligt.
59. När var du i kyrkan senast? Tja, inte så längesen. När Fjant sjöng nån gång innan jag flyttade. Nej... vänta... Alexanders dop i somras!

Thursday, December 16, 2010

SJ, axel, vinter. Bloggämnen är oändliga.

Göteborg har ett uppenbart dåligt inflytande på min blogg. Här börjar det ju snart damma i hörnen. Ska det bli årets nyårslöfte: lyfta upp min stackars blogg igen. På det här sättet kommer jag ju bli dyslektiker inom kort (Eller som min trevliga vän Anna sa förrförra helgen: Ja, han har ju sån där dyselexi.) Jag skriver fortfarande, men det blir inte så mycket offentliga texter. Dock har jag nu haft min första krönika i Readers Digest, och det får man väl räkna som offentligt? Annars skrivs det mest pluggreflektioner.

Men vad sägs om ett härligt axelinlägg med lite SJ och vinter? Det är de tre ämnena som aldrig tar slut verkar det som.

Igår varnade de för snökaos i södra Sverige, och även om jag tycker allt norr om Växjö är Norrland får jag vara realist och inse att Götet nog hör till just den södra delen. Därför kändes det ju spännande att gå och lägga sig för att vakna och satsa pengar på hur sent tåget skulle vara. Det hela började ju inte på bästa sätt eftersom det främst av allt var JAG som var sen och därmed gjorde som vanligt: rusade till spårvagnen. Det brukar gå alldeles lysande, men i Göteborg hade det inte snöat så vansinnigt. Däremot vräkte det ner regn vilket gjorde att hela världen var en isbana. Jag har nog i ärlighetens namn aldrig känt mig mer Bambilik som när jag sladdade runt hörnet och vevade med armarna för att inte dratta på ändan. Spårvagnschaffisen var snäll och väntade (eller kunde hon helt enkelt inte köra eftersom jag var fräck och sprang på spåret mot vagnen), men skakade bara på huvudet när jag väl var ombord.

Att tåget sen bara var tio minuter försenat när jag kom ner till stationen förvånade mig väldigt, men jag fick snart släppa förvåningen eftersom vi plötsligt blev hänvisade till en ersättningsbuss... två väldigt isiga kvarter bort. Väl framme fick vi höra att de sagt fel: det var inte vårt tåg som skulle ersättas. Nu hade vi dock bråttom tillbaka med tanke på att de där tio minuterna snart gått. Tågresan gick sedan ypperligt, antar jag i alla fall, eftersom jag somnade som en sten och höll på att missa att hoppa av i Halmstad.

I Halmstad snöade det, och blåste, och plötsligt var jag halvvägs ner i ån när det kom en vindpust, men som den mänskliga gps jag är hittade jag snabbt, enkelt och väldigt snöpulsande till rätt place på en gång. Efter fem ensamma och stillsamma minuter i väntrummet fick jag besök av en mycket pratglad man som undrade om det bara fanns tjejtidningar där, om han hade fått en loppa i arslet och om jag var hockeyspelare. Då min röntgen blev 20 minuter försenad hann jag ha ett relativt långt samtal med denna suspekta man.

Väl inne på röntgen fick man välja om man ville lyssna på en skiva eller på radio medan man låg i det trånga högljudda röret och bara koncentrerade sig på att vara stilla. Jag valde en skiva som var den enda som inte hette nåt med dansband eller lugna favoriter, och blev inmonterad i röret med orden att det var väldigt viktigt att jag låg helt stilla hela tiden. Och ligga still är ju verkligen min grej... inte. Men jag tyckte att jag lyckades ganska bra. Då kommer Alexander Rybacks Fairytale på skivan och då denna låt framförts med rörelser av mig och Fjant flertalet gånger blev det plötsligt väldigt svårt att ligga still, särskilt när den följdes av Katie Perrys Hot 'n cold. När fem av sju bildserier tagits fick jag höra i hörlurarna att jag var väldigt duktigt som låg så still, att det blev väldigt fina bilder och att jag kunde vara nöjd. Kändes en smula komiskt, men visst ska jag vara nöjd med bilderna av insidan av min axel. Tror att röntgensköterskan någon gång haft en dröm att bli modellfotograf.

Sedan var det vidare till vanliga röntgen och sen fick jag åka hem med vetskapen att jag orsakat utmärkta bilder. Givetvis var tåget hem försenat. Jag myglade mig på ett annat tåg, blev avslängd i Falkenberg, satt där och frös som en gris, hoppade på nästa tåg, hamnade bredvid en kändispolitiker och kom slutligen fram. Mellan Centralen och Nordstan small det plötsligt öronbedövande och folk började springa åt alla håll. Själv var jag sömnig och vände mig om för att se vad det var. Har fortfarande inte en susning om vad som small, men jag har uppenbarligen fel reaktioner gällande det.

Röntgenresultaten skulle jag få om en vecka, dagen innan julafton. Kan ju bli en trevlig julklapp.