Med åldern kommer skönheten

När planet från Kina landade i Danmark hade jag inte sovit en blund på hela vägen. Mycket bra förutsättningar om jag fick säga det själv, vilket jag ju fick. Min kinaklocka var fyra på morgonen när jag snubblade in hemma hos mor i Småland med mina 36 kilo tunga väskor. Därmed sagt att det inte bara var sömnigheten utan även den tyngnden som framkallade snubbelsteg. Mina ögon såg ut som en sengångare som enbart druckit t-röd de senaste kvartalet och magen mullrade efter något som varken kunde räknas som frukost eller kvällsmat utan kort och gott ett nattamål.

Sagt och gjort efter matintag och lyckliga suckar över alla mina shoppingfynd ramlade jag ihop på min fjärdedel av sängen då hunden som vanligt tagit sina, enligt henne, välförtjänta tre fjärdedelar, och sov... i fyra timmar. Klockan tre svensk tid på morgonen låg jag och lyssnade uppmärksamt på kråkorna som bygger bo under taket utanför mitt fönster. Sova var någon som låg väldigt långt borta i fjärran. Så jag inledde min torsdag väldigt tidigt och gick sedan i någon form av eukalyptusdvala där jag pratade i telefon med människor jag inte mindes namnen på, pratade kinesiska minnen med min tre månader gamla brorson, lät hunden välja runda när vi var ute och gick och andra suspekta saker som kändes helt och hållet normala och naturliga vid den tidpunkten. Med andra ord var jag väl inte riktigt närvarande och helt enkelt jäkligt trött.

Vaknade även morgonen efter strax innan fyra och låg och spenderade dygnets första timmar med att peta på hunden för att få lite sällskap. Efter en blick som sa mer än hundra ord, en högaktig fnys och en vändning som gjorde att jag fick ett hundarsel i kuddhöjd förstod jag piken och slutade störa min stackars sömniga hund som ju har ett såpass intensivt liv som hund där i alla fall 75% av tiden går åt till sömn, vila, snarkande och liknande ansträngande aktiviteter.

Med andra ord fördrevs även denna dag i smärre dvala och jag började väl känna en smärre nervositet när jag insåg att det nu var fredag, och dagen efter, lördagen skulle jag arrangera en möhippa och inleda hela dagen med att köra dryga 10 mil. Många mil, ensam i en bil med ögon som ser i kors och en hjärna som reagerar lika snabbt som en snigel som fastnat i sirap och dessutom har träningsvärk i benen är nog inte de bästa förutsättningarna för att komma fram i ett stycke, utan att bli jagad av poliser, köra över snoriga ungar, bränna rakt genom en hästhage och att hamna i München.

Naturligtvis tog jag mitt ansvar som jag ju alltid gör när det gäller allt. Tack och lov har Konsum i byn insett att det kan vara bra att ha öppet tidigt på morgonen eftersom det finns dem som inte sover hela förmiddagarna och således fick det innebära ett stopp där innan min tur ner mot Skåne påbörjades ordentligt. Raskt plockade jag åt mig två red bull och knallade bort mot kassan.
- Har du leg?
- Ehhh?
Alltså, jag kan acceptera att jag får visa leg på bolaget när jag kommer dit osminkad och i ett lila regnställ i storlek XL. Då protesterar jag inte det minsta. Jag har till och med visat leg när jag handlat folköl för inte så längesedan när jag hade håret uppsatt och dödskalleörhängen i öronen. Nu var jag relativt välsminkad. Håret var nersläppt och och nytvättat och jag bar inga kläder med pubertala tryck det vill säga argsinta utrop, stenade pandor eller en moonande Bart Simpson. Jag såg med andra ord så vuxen ut som jag kan. Men icke. Här ber tanten i kassan mig om leg när jag handlar Red bull, med noll procent alkohol!

Självklart visar jag fram mitt körkort i ren förvåning. Tanten synar det en sekund, ler lite, lyfter på ögonbrynen, tackar och lämnar tillbaka det. Hela vägen ner till Skåne intalar jag mig att det i alla fall är 18-årsgräns på energidrycker numera, samtidigt som jag väntar på en effekt av energidrycken som bör kräva denna kontroll. Jag har bara missat det efter den tid då jag gick på högstadiet drack vi inte energidrycker i det syftet som dagens ungdomar gör. Brudarna på möhippan skrattade sig halvt fördärvade men höll med mig om att det antagligen var 18-årsgräns.

Tre dagar senare var jag hemkommen till Eskilstuna. Fjant som är en mycket ödmjuk, snäll och stöttande vän åkte med mig till Willys för att fylla på mitt kylskåp efter en månads frånvaro från lägenhet och därmed mest gröna varor i kylen, som på detta inte var menade att vara gröna från början. Denna ödmjuka och stöttande vän rusar givetvis rakt mot hyllorna med kolsyrade drycker efter att hon fått höra min anekdot med min Red bull.
- 15!! Det är 15-årsgräns på Red bull!
Det var inte bara jag som hörde det, utan även halva Willys innan Fjant nästintill sjönk ihop på golvet i något som jag tror var ett grav men som mest lät som en häst med grava astmatiska problem.
- Du har fått visa *frust* leg på något *asgarv* man måste vara 15 för att köpa *frust*!

Är det nu jag ska börja fundera på om jag verkligen har ett bebisarsel fastklistrat i fejan?