Ett ufo i en förbjuden stad

Det sägs ju att om man är i Kina ska man vara lite turistig. Jag hade två saker på min lista över vad jag ville se och det var delar av den gigantiska muren som slingrar sig hit och dit, och det var Himelska fridens torg. Då detta torg ligger intill Den förbjudna staden fick det ju även bli ett litet besök dit.

Jag och min trevliga chaffis fräste iväg och längs med gatan insåg jag att alla byggnader med flaggor utanför hade sina tygbitar på halv stång. Då vi bor i ett ambassadområde är det så gott som ALLA byggnader som har flaggor. Detta gjorde mig naturligtvis väldigt nyfiken eftersom det inte kunde vara nån som trillat av pinn i varje byggnad, och därför ville jag veta anledningen och frågade således Herr Chaufför. Det skulle jag aldrig gjort. När jag försökte peka mot flaggorna vi åkte förbi och fråga om "flags half way up" (man måste ta till riktigt simpel engelska med få ord här för att KANSKE bli förstådd) blev min stackars chaufför helt panikslagen och trodde att jag hela tiden ville stanna eller byta väg, vilket i sig gjorde även mig panikslagen eftersom jag inte hade en aning om var vi befann oss. I ren desperation slet jag upp min minibok med nödvändiga fraser och ord på mandarin. Flagga var visst inget nödvändigt ord, men att kunna be om en ögonbrynstrimmer låg visst högt i prioriteringen. Till slut kom jag på den genialiska idéen att sätta armen rakt upp, vända på min palör och sätta den på tvären uppe vid handen samt svaja den fram och tillbaka med lite blåsljud och samtidigt säga "regular", och sedan sätta palören halvvägs ner på underarmen och blåsa lite och säga "today". Då förstod min lilla chaufför och visade genom att sätta händerna bredvid varandra (jag vill inte veta vem som då styrde på den åttafiliga vägen vi befann oss på) och höja och sänka dem oregelbundet med orden "holluholluhollu". Med detta kom vi fram till att det var en minnesdag för jordskalvsoffren 2008. Vem behöver samma verbala språk?

Väl framme blev jag avsläppt och började knalla runt. Jag vet att man ibland kan slänga med frasen att man känner sig som ett UFO. Här var allt på riktigt. Jag VAR ett UFO. Det var sisådär 700 000 kineser... och jag. Jag hann promenera i cirka minuten innan en kines kom fram och pekade och gestikulerade med en kamera. Genast undrade jag givetvis vad det var för fel på honom som bad mig av alla där att foto honom med sina kompisar. Han kunde väl bett någon som i alla fall ser ut att förstå vad han säger. Men icke. Det var inte jag som skulle fota. Det var jag som skulle fotas, med dem. Så det var bara att ställa upp sig där med ett gäng kineser och låta sig bli fotograferad. Detta hände inte mindre än nio gånger under mina två timmar, och hur många som låtsades smygfota genom att slänga iväg en kompis som låtsades posera framför nåt att ställa sig bredvid mig, smälla av en bild och springa iväg slutade jag räkna redan efter tio minuter. För att hämnas tog jag en smygbild på en kinesisk polis, för jag har hört att det inte uppskattas när man fotar dem.

Inne i förbjudna staden kommer genast en tjej fram till mig och jag suckar lätt eftersom jag inte vill fotograferas mer, men istället ställer hon en fråga som jag uppfattar som följande i följande dialog:
- Have you been in the great war?
- Ehhhh. No.
- Would you like to?
- Hell no.
Tjejen log lite osäkert och gick därifrån och jag undrade stilla om jag såg ut som någon krigsveteran som varit med i nåt stort krig. Så rynkig är jag väl ändå inte. När sedan nästa tjej kom fram och slänger samma fråga som jag förstår vad det handlar om. Hon hade ju sagt:
- Have you been TO the great WALL?
Nu sa jag istället att jag hade vart där och ville åka dit. Även denna tjej fick ett osäkert leende på läpparna och jag undrade vad i hela friden jag höll på med. Nästa tjej som kom fram ignorerade jag bara, satte på skygglapparna och gick rakt fram utan att svara på något.

I biljettkassan kan man hyra hörlurar och en liten digital karta över förbjudna staden där det finns en liten prick som blinkar där man befinner sig på kartan. Självklart hyrde jag en sådan. Det fanns dessutom med svenskt tal. Ska jag vara ärlig var det nog hela eftermiddagens roligaste tillfälle då jag startade igång min svenska guide. Det var en kvinnlig kines som försökte prata något som liknade svenska, men med väldigt knapert resultat. Så jag vandrade helt enkelt runt i förbjudna staden med en svensk brytning i ena örat och lyssnades på passerande kinesiska guidegrupper där guiden skrek i megafon för att alla skulle höra i andra. Mycket givande.

När jag slutligen nådde souvenirshopen tänkte jag att jag i alla fall kunde titta även om man ju vet att grejer på sådana ställen är snordyra och inte något för min plånbok. Mot min förmodan fanns riktigt snygga grejer och inte alls en massa komersiell krafs. Jag vände på grejerna för att titta på prislappen. Det var nästan snuskigt billigt. Med andra ord fattade jag misstankar och gick därifrån, utan att köpa något.

Nästa story kommer handla om besöket till det stora kriget... eller om det nu var en mur.

En av de små kineserna som promt skulle fota.

En kinapolis och lite patrullerande vakter