Ack, vad göra nu?
Finalen blev en match i sig. Lagen var ju inte exakt drömlagen då jag personligen hellre sett Ryssland där än Spanien, och givetvis helst Sverige, men det kan man ju också drömma om när man sover dåligt. Som vanligt hade jag släpat dit mitt tappra gäng i form av Johanna och Heléne. Efter det här Em:et är de inbitna fantaster då jag lärt Heléne vad offside är med hjälp av popcorn och polly, och fått båda att inhandla varsin landslagströja. Sen är ju det enda tillbehöret som fungerar chips och öl, så det har också närvarat.
Mitt under första halvlek fick jag mess från Lotten med klagomål att jag inte svarade på mailen hon skickade. Raskt erbjöd jag henne kall öl och det tog inte många minuter under halvtidsvilan innan hon dök upp med störtkruka på skallen och galen blick. Det skreks, pratades sönder, försöktes analysera och åts och dracks, men inte fanken kunde Tyskland göra mål ändå trots att det var det enda samtliga satt och väntade på. Någonstans i sorgen över fel lag som vann och ett avslutat EM dök även Den djefla mannen upp, och innan jag visste ordet av satt alla och spelade Buzz trots att klockan var närmare tolv och min klocka är inställd på 05:00 på morgonen.
Direkt efter avslutat spel tog dock min gamla och mogna sida över och trots protester och ord som gav mig livslånga men av dåligt samvete och traumatisering inför nästa värdinneinsats slängde jag ut samtliga gäster. Åter är jag ledsen att min kamera inte fungerar. Hela vardagsrumsgolvet var belamrat av chips, och då menar jag HELA. Det låg rödvin på soffbordet och av någon anledning på väggen under mitt fönster. På skivan under bordet låg wannabepapperssnus som var lite dregliga och på hatthyllan låg en mobil som inte var min och i sängen en luvtröja som inte heller var min. Nåväl, jag var pigg som en mört i morse och nu kanske jag äntligen kan städa eftersom jag vägrat göra det under EM. Efter varje match har ju ändå chipssmulorna och ringarna på bordet förökat sig.