Blivande succéband

Min granne har skaffat en gitarr. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det initiativet. Tyvärr är nämligen grannen inte precis någon Slash eller Keith Richards utan har kommit främst till plinkstadiet. När sådant inträffar hade jag önskat mig tjockare väggar. Eller, varför kunde han/hon inte skaffat guitarhero istället. Då kunde vi ju nästan skapa ett band. Han/hon på ena sidan väggen med sin gitarr. Jag på andra sidan som sitter och pratar via Skype med en singstarmick. Eftersom jag inte har något headset så når ju personen som jag pratar med även ut i etern. För att sedan nå oanade höjder i vårt succégranneband kan ju grannen i andra väggen också få vara med. Hon är duktig på att slamra disk och tappa diskborstar i takt med min basgång i tv:n. Vi skulle ju kunna bli nästa Spice Girls (om nu gitarrgrannen är en tjej).

På det hela är det Alla hjärtans dag och det enda som dök upp i min postlåda var en infobroschyr om landstinget. I och för sig med nummer till Hjärtintensiven i, men inte riktigt vad som önskades. Är jag totaltglömd? Fast, å andra sidan, jag har ju glömt bort hela min omgivning eftersom jag inte skickat iväg något. Så bättre ensamglömd än kollektivt glömd. Eller är detta ett straff för att jag glömde skicka julkort?