Kontrasternas mästare

Egentligen är det väldigt underligt med de här stora kontrasterna som trots allt uppstår när jag förflyttar mig från Norrland ner till Småland. Mer underligt är det kanske att jag trivs förträffligt med dem.

Ta bara bröllopen jag vart på den senaste månaden. Först i den "smärre överklassen", eller vad man ska kalla den, i Stockholm, och nu ute på landet i Vislanda. I Stockholm hölls det hårt på etiketten. Man tittar runt och söker ögonkontakt med samtliga innan man dricker vid skålar och innan man sätter ner sitt glas. Man ägnar ungefär lika lång tid åt santliga bordsgrannar även om just bordsherre/dam får lite extra. Man har bar, barpersonal och äter patéer. Barn finns inte med på gästlistan och livebanden har tvättat munnen med tvål.

I Vislanda var det helt annorlunda. Jag vet fortfarande inte vad snubben som satt till höger om mig hette. Ögonkontakt vid skålande fanns inte, eftersom ingen orkade vänta på skålar för att få dricka. Man käkar kladdkaka och vispgrädde och ingen höjer på ögonbrynen när man ställer fram ett helt bord med olika spritflaskor och blannevann(groggvirke) för att låta folk blanda hejvilt. När någon av flaskorna blir tomma hämtar man helt sonika dunken och fyller på nytt. Barnen springer och krockar och slår ut tänder medan snubben som ensam utgör liveband tar rökpaus lite när han vill.

Vilket som är bäst? Båda. Helt klart, fast på mycket olika sätt. Det som förvånade mig mest med nyårsaftonens bröllop var att det hölls inte ett enda tal. Vilken tur att jag inte utmärkte mig ännu mer som utböling genom att hålla ett då. Det räckte ju med att jag satt alldeles ensam i kyrkan, inte hade någon att mingla med vid välkomschampagnen och fick en julgran över mig när jag smet ut med mobilen. Men efter att min bordherre gett sig fan på att leva upp till mina förväntningar om hur vislandafolk festar så blev han mycket mer social relativt fort.

Det blev en tolv timmar lång fest och vid tresnåret dunsade jag in i det upplåsta renoveringsobjektet vi tidigare under kvällen sjungit om. Jag råkade kliva ner i ett hål i golvet, och fick finna mig i att gå i uppförsbacke till sängen. Mitt i natten ramlade skafferidörren av och värmefläkten fick spel och brassade igång som aldrig förr av smällen. På morgonen vaknade jag av trevliga X2000 som flög förbi allt annat än tyst precis utanför mitt fönster. Jag hittade ett cirkelformat rum i huset där det fanns en hel bokhylla med filmer. Det var en himla tur, för att köra de fyra milen hem vid halv tio på nyårsdagen hade nog varit allt annat än smart. Tack och lov är ju Småland baserat på skog och småvägar och därför kunde jag helt fräckt köra enbart grusvägar hela vägen hem utan att så möta en enda liten bil och bara räcka ut tungan åt polisen som stod ute på stora vägen och bara dreglade efter att få vinka in mig.

Leve Småland och Gott nytt år!