Rapport rapport
I samma sekund kom snubben ut. Jag rätade på ryggen och hoppades att jag inte knäppt tröjan fel för det hade jag ingen möjlighet att kontrollera. Fast handslag och ögonkontakt och leende. Check. Knallade upp till sportredaktionen där det stod en tv med friidrott igång. Jag bestämde att här vill jag minsann jobba även om jag nu bara var där för att förhoppningsvis få jobb som extraknäckande frilansare. Fick hälsa på redaktionssnubbarna som verkade mycket trevliga.
Blev erbjuden kaffe men hade sinnesnärvaro nog att tacka nej. Vid denna tidpunkt var jag inte ens nervös längre. Hur det kan komma sig har jag inte en susning om. Jag föröskte övertyga mig själv om att det var för att jag kände mig så hemma där, men det var nog snarare så att hjärnan jobbat ihjäl sig redan innan av nervositet och nu helt enkelt la ner verksamheten inför helgen.
Antagligen sa sportchefen något, men jag är inte säker, eftersom jag började babbla i 190 och slutade inte förrän hans haka hängde nere vid knäna och ögonen var vidöppna. Då undrade jag om han hade lika lite aning om vad jag sagt som jag hade. Jag tror det eftersom vi släppte det relativt fort och började prata sport istället. Lite lugnare i sinnet trots min orddiarre blev jag när han sa att han hade ju sett att skriva, det kunde jag.
Nu har jag blivit ansvarig för division IV västra i Sörmland. Jag har fem lag av sju att bevaka i serien och ska prata med tränarna efter varje match och då med två om lagen mött varandra. Just det senare kan ju bli intressant. Denna serien är min till serieslut. Då börjar vinteridrotterna och vi ska hålla bevakning även där. Handboll och innebandy ser ut att vara mina grejer där, och då ska jag få skriva på riktigt och producera artiklar. Cool. Hur många spelare är man på en handbollsplan?
- Ja, om det blir problem med tiderna med andra jobbet får du ringa mig och säga ifrån.
- Inte en chans. Om det blir problem med andra jobbet ringer jag till dem. Det här går från och med nu i första hand, och blir något mer ledigt och ni behöver mer arbetskraft står jag åter bredvid med armen i vädret, studsar och skriker "ME ME ME!!"
Åter hamnade hakan i knähöjd när jag sa detta utan att andas och jag kom fram till att det var bäst att avlägsna sig innan man både blev arbetslös och itvingad en tvångströja.