Olika analyser, men mest dåligt överlag

Det är väldigt intressant att studera fotboll med ett gäng hopplockade människor från olika ställen med olika stort fotbollsintresse. Det inträffade igår. Jag försökte styra upp ett gäng för att se på fotboll och ha trevligt. Dock är jag måttligt bra på att styra upp. Men det blev nog bra ändå. En konståkare, en motionshatare, en fd. friidrottare, fem volleybollbrudar. Av dessa hade nog enbart jag och Johanna träffat samtliga innan.

Alla fann genemsamma intressen och då vi tog upp två bord á fyra personer vid varje tror jag att bordet bredvid mig såg måttligt mycket av matchen. Bästisen Anna menade på att det var ju bara att titta upp när jag skrek så missade hon inget spännanade. Så sant.

Min föranalys av matchen gick ju käpprätt åt skogen. Chippen var den enda som fanns på plan vid matchstart av de jag tippat. I och för sig det enda valet jag tyckte var lätt, men ändå. Sverige spelade inte bra. Oavsett hur många chanser vi faktiskt skapade så spelade vi inte bra. Chanserna var snygga visst, och jo, vi kom ju till avslut, men thats it enligt mig. Och mer tradig match får man leta efter. Ett mål blev bortdömt helt rättvist och en dansk fick hjärnsläpp och började spela handboll utan någon som helst konsekvens förutom att de dumma svenska spelarna stannade upp och skrek. Hade de spelat vidare tills domaren blåst hade de kunnat skapa en fin chans. I samma läge snackade Zlatan till sig ett gult kort. Okej för kort, men att snacka till sig dem är enbart pinsamt och fruktansvärt oproffsigt. Oavsett vem som lyckas med det.

Dock hade mina trevliga vänner med sina åsikter om matchen. Heléne tyckte det var helt otroligt hur högt spelarna kunde sparka bollen. Karin ställde sig och skrek JAAA när bollen slog i reklamen bakom mål, kom tillbaka in på planen och en svensk spelare sparkade den mot mål. Johanna och Heléne tyckte det var fjolligt att man inte fick blöda på planen, och varför är det så? Elin hade en spansk halsduk på sig eftersom hon såg det som passande då den var gul och blå. Fyra personer hade landslagströjor som tillhör mig på sig. Angelina däremot satt mest och fnissade.

Efter matchen ville Ica gå iväg och gråta. Då dök en vimmelfotograf upp och fäste hela vårt gäng på tre olika bilder. Då kan man ju inte se ut som en lipsill. Dock hade fotografen lite svårt för det här med namn då Heléne fick namnet Helena och jag plötsligt bör lystra till Isa.

Slutligen lyckades jag och Annapanna med att precis som förr lura i en person att vi var tvillingar, trots Annas nya brunettstil. Dock kunde vi bara sträcka oss till tvåäggstvillingar då hårfärgen numera sviker oss.