Tuesday, September 18, 2007

Där sket det sig

Drömmen är spräckt. Spelarna håller på att avlida av trötthet. De svenska alltså. Vad var det som gick så fel?

Hela jag är ett enda stort frågetecken. Jag kan inte fatta vad som hände. Eller, jo, det är ju inte särskilt svårt egentligen. Vi var för dåliga, men är Sverige så här dåliga? Egentligen?

Jag kan inte hjälpa att jag är sådan hopplös fotbollsnörd, särskilt vad gäller damerna eftersom de ständigt får fajtas i motvind. Nu tänker jag lägga mig i soffan, dra min fina filt över skallen och sura resten av dagen. Som tur väl är är jag befogad att göra det då jag faktiskt är en smula febrig och inte får träna volleyboll ikväll.

Tillbaka till fotbollen då. Som jag skrev i förra inlägget var vi ju eviga optimister. Det kändes också som att man kunde vara det när matchen började. Sverige var riktigt bra. Efter fyra minuter hade vi ledningen med 1-0. Personligen satt jag och skrattade högt när det flög små rödklädda spelare runt som vantar på planen när ett blått arsle satte stopp. Jag kom fram till att jag inte vill möta Frida Östberg i en mörk gränd när hon har den galna blick som idag. Mitt ansikte mindes fortfarande Fischers skott från nära håll och näsans kras, och nu led jag nästan med de små asiaterna när de fick känna på samma sak. Slutligen såg man Schelin luta sig iskallt mot hörnflaggan och älga fram på långa ben förbi försvarare efter försvarare. Det var status.

Sedan har jag fortfarande mina frågetecken kring vissa. Var i hela friden befann sig Viktoria Svensson under VM? Jag kände att jag satt och letade medan kommentatorerna säger att hon är hetare än nånsin. Då kan man ju undra om hon stod bredvid och grillade eller vad de såg som jag missade. Hon är en ruskigt duktig spelare, men jag vet inte riktigt var hon var här.

Och förlåt målis. Förlåt Hedvig, men vad hände? Rensningarna är lika livsfarliga som att korsa autobahn med gråa kläder gåendes. Boxningarna när man lätt kan plocka bollen är helt obegripliga. Att stå kvar i målet när man kan hjälpa sina medspelare med bakåtpass om man kliver fram lite är taskigt mot laget. Så här får man inte spela om man ska vara landslagslirare. Jag är ledsen.

Vårt första VM någonsin då vi inte går vidare från gruppspelet. Inte alls roligt. Varför gjorde vi en sådan hopplös insats mot Nigeria i öppningsmatchen? Snack om att vi har premiärmatchsspöken och dödens grupp är bara bullshit. Nu går jag och lägger mig. Kommer drömma mardrömmar om lårkakor, boxande målvakter, onda motspelare och domare som missar när folk spelar handboll. God natt.

4 Comments:

Blogger majsan said...

"Rensningarna är lika livsfarliga som att korsa autobahn med gråa kläder gåendes."

Du fick mig att skratta jättehögt! Under arbetstid! Jösses amalia så olagligt ;)

5:37 PM  
Blogger Ica said...

För dig är det helt okej :)

8:10 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jag kan lova att jag och fjortonårige sonen (vi är de enda som bryr oss) gnisslar tänder, svär och undrar samma sak!!

12:35 PM  
Blogger Ica said...

Fint. Jag mötte på tok för lite sympatier igår. Ingen verkar särskilt upprörd.

1:25 PM  

Post a Comment

<< Home