Bowling- En sport för starka puckon?

Att bowla när man är brevbärare och på så sätt mycket beroende av sin högerarms funktion är ingen bra idé alls. Ändå var det precis vad jag och Johanna ägnade gårdagseftermiddagen åt. Efter ett par glas vin på balkongen tyckte vi att det var en ypperlig idé när ändå vädret var så tråkigt.

Själva tiden innan man börjar bowla är en pärs. Man ska bestämma vem som ska börja och få snubben i kassan att stava ens namn rätt där uppe på dataskärmen som håller räkningen. Sedan ska man ge sig in i djungeln av svettiga och välanvända skor. Av någon anledning är skorna alltid väldigt stora i bowlinghallar. Eller, de har vart det de fem gånger i mitt liv som jag hittills bowlat. Därför fick jag rota fram ett par 35:or som stod nere i golvhöjd. Slutligen ska man välja boll, eller klot då, men jag tycker att boll är ett trevligare ord och använder sådeles det. Att vara svag och ha korviga fingrar är inte heller en bra kombination. Vi sprang fram och tillbaka och tillslut tog jag och släpade mig fram med en tung boll i handen och frågade om det inte fanns några lättare?
- Näe, tyvärr. Alla barnkloten ser visst ut att användas.

Jag fick ta mitt närapå barnklot och stå ut med det. Trots både tyngd och färg.

You got balls? Johannas übertunga boll till vänster och min tunga röda till höger. Neongula barnbollen dök inte upp i spelet förrän senare

Varken jag eller Johanna ansåg oss vara några större stjärnor på denna sport och var ivriga att demonstrera detta. Johannas tredje, ja tredje vad? Slag, omgång, rullning, spel? Nåväl. Tredje gången Johanna rullade iväg bollen slog hon en strike. Sedan slog jag en strike. Sedan slog vi några spärrar. Ja, sedan gick det utför en tid och vi pratade mest med rännan. Vi var på det stora hela så ojämna man möjligtvis kan vara i vårt spel.

Johanna, riktigt graciös

Ica, inte graciös någonstans

Dock var vi mycket jämna. När jag inför sista omgången dessutom fick vantarna på ett neongult barnklot tänkte jag inte förlora den omgången. Jag vann den första och den sista. Johanna vann båda i mitten. Vi tittade på vår poängtavla och undrade hur bra vi egentligen var. Sakta gick det upp för oss att allas vår gula favorit Homer Simpson i ett avsnitt gör The perfect 300 på en runda. 300 poäng! Vi försökte helt enkelt lägga armen över våra egna poäng och för att inte bli helt nedstämda och självförtroendeförlorande kom vi fram till att bowling inte är en sport där man använder hjärnan för mycket.

Okej, detta är mannen som slog oss med hästlängder. (Som imorgon har världspremiär på bio i sin första långfilm)

Idag har jag en hängande gorillaarm och glömde två hela gators post inne när jag körde iväg. Det var bara att åka tillbaka och hämta och köra en runda till när jag var klar. Vad gör man inte för att få fler timlöner?