Sunday, August 27, 2006

Ibland är man väldigt mogen och civiliserad. Ibland är man det inte alls.
Som sportsmänniskor ska man ju egentligen agera föredöme och ta det lugnt med alkoholen. Någonstans på vägen misslyckades hela gänget med det igår. För att börja summera kan jag säga att jag kom hem med en lugg som stod en halvmeter upp i luften, en bruten nagel, en målvaktshandske som det stod Linus på, fem nya mobilnummer med konstiga namn samt en ömmande näsa. Men jäklars vad roligt jag hade.

Förfester i klubbstugan kan aldrig bli fel. För att inte tala om alla inteligenta samtal man har med folk man inte träffat på länge. Två småtjejer fanns med i gänget och oerhört vuxna Ica tog på sitt ansvar att få in dem trots att de inte hade åldern inne. Detta var innan jag insåg att Silverdalen numera inte drivs av gamle Yngve utan nya ansikten. Ansikten som inte känner igen mitt. Nåväl. Jag försåg smådamerna med diverse olika leg, repeterade personnummer med sträng blick och rabblade andranamn. Ädel som man dessutom är lovade jag se till att flickorna kom hem ordentligt om de inte kom in. Man kan väl säga att jag lyckades till 50%. Den yngsta av tjejerna kom in. Skyddslingen med mitt leg kom inte in. Trots fem olika försök. Hon erbjöd sig att gå hem själv, men det kom inte på frågan. Man går inte hem ensam i vår lilla håla tänkte jag och refererade till farliga Etuna. Lilltjejen var väldigt städad och blyg medan jag snubblade på övergångsställets upphöjning, höll på att falla ner i en vägarbetesgrop och pratade väldigt vuxet om att även hon snart kommer in på alla ställen och att jag förstod henne så väl för jag hade börjat i damlaget som fjortonåring. Tyvärr bodde hon ju flera mil bort kändes det som och när jag väl knallat tillbaka ensam var jag både svettig och sen. Hann träffa alldeles för många människor och skälla ut Ahlin och sen ändå gå med på att dansa med honom. Tur att jag under alkoholpåverkan inte är lika långsint som vanligt.
Vägen hem promenerades med Tina och väldigt mycket hicka. Lite yoggi, spagetti och köttfärssås senare bytte jag om till mina kläder och lämnade Tinas som hon så snällt lånad ut då jag i fredags anlände till hultet utan ett enda festplagg i bagaget.

Under förmiddagen hittade jag sedan min cykel upp och ner för jag tänkte igår att stöldrisken var mindre om den stod så. Rask åkte jag då till stationen med Tina för att köpa en stor räkrulle att förlåta mina synder med. Ibland förvånar jag till och med mig själv.

Friday, August 25, 2006

Konstigt.
Veckan är överlevd. Veckan har gått fort och veckan har segat sig fram. Tidvis i olika perioder. Jag är snart klar med mitt 2000-bitars pussel. Men jag har inte hunnit skriva ner konduktörsdialoger. Jag har utstått både TS och nada, men fått skäll för en lite lång kvällspromenad. Jag har försökt ge kloka råd till omgivningen och själv blivit rådd om saker som vem som helst skulle tycka var självklart. Jag pendlar mellan att vara fem och femtio. Det är iochförsig ganska intressant. Var ålder bär sin charm.

Jag har fått titeln att vara ställets nya arbigga. Var nu nya kom från vet jag inte, för såvitt jag vet har det inte funnits någon tidigare. Jag har även fått höra hur bra jag är och att jag faktiskt är klok(!!!)(Ja, kom ihåg var jag befinner mig och ta inte det uttalandet på för stort allvar.).
Om mitt formulerande skapar förvirring kan jag erkänna att det beror på att hela veckan varit allmänt förvirrande. Nya små kompisar som är trevliga och samtidigt massa saker som man verkligen inte vill kännas vid. Ja, jag är mer virrvarrig än vanligt, men efter ett väldigt långt samtal med en väldigt förstående rödhåring kändes saker och ting bättre på en gång.

Haft besök två gånger på samma dag dessutom. Mysan och lilla Fanny kom förbi och jag och Fannybunny körde sittvagnsrace inne på H&M. Sedan provade vi solbrillor med spegelglas och skrämde varandra. Därefter roade sig Fanny med att kittla mig under fötterna, ge mig en rejäl skallning som krossade min näsa samt snurra i min snurriga fåtölj medan vi tjatade på varandra om hur gamla vi var. Ja hon är funny lilla fanny.

I onsdags stukade jag ena arslet, om nu det är möjligt. Jag tror det. Råkade dessutom helt plötsligt glömma bort att det var volleyboll jag spelade och fick ett infall av målvaktsvanor då jag slängde mig efter Lunkans smash och lyckades precis få den att låta bli att gå över nät och ut. Jag och Lunkan var i samma lag.

Nu har jag och vovven krängt kräftor, eller, jag har krängt, hon har suckande tittat på. Därefter har jag blivit utskälld av henne och gått ut i kolmörkret. Ska väl hämta mamsen snart.

Imorgon är det nostalgi. Gamla Silverdalen ska besökas. Jag har nog banne mig inte varit där sedan studenten. Sen har det ju iofs i vanlig ordning brunnit ner däremellan också.

Sunday, August 20, 2006

Mammas dator är segast i Sverige. Det vräker ner regn ute. Brudarna förlorade med 3-0 idag. Jag är luspank och snart går bussen som tar mig tillbaka till Växjö och en inte alltför rolig kväll framför mig trots Beck. Jag är med andra ord en smula kinkig. Ica ska inte skriva när hon är kinkig. Hon ska enbart skriva småironiska inlägg med en bitter underton, som den realistiska pessimist hon är.

Nåväl. Sådant är livet och mycket av detta kommer ju av beslut som jag själv fattat. Men jag skulle inte tacka nej till att befinna mig uppe i tuna nu med å-fest, nollning och framför allt underbara vänner. Gruff på det är vad jag vill säga.

Varför uppdaterar jag nu egentligen? Jag har ju verkligen inget intressant alls att förtälja, men å andra sidan är nu blogguppdateringen ett nöje enbart avsett för helger, så då får man ju banne mig uppdatera under helgerna med. Wow, det var en lång mening!

Imorgon ska jag bli utsatt för obehagligheter och är en smula nervös och darrig.

Hur fungerar uttrycket "Låt ditt leende bli ditt paraply"? Det blir ju ett uppochnervänt paraply som med andra ord allt kommer bli tung att bära.
Det var dagens filosofiska tanke.
Det är svårare att vara här och nu än man tror. Försök själv gå ut och gå och fokusera på din omgivning. Ungefär: Titta, där är ett träd. Undra hur länge det har stått där.
Det är ju halvt omöjligt! Jag hinner se träduschlingen och sen är tankarna ute i rymden igen. Det finns nog en anledning till att jag är inspärrad ändå.

Saturday, August 19, 2006

En sista utmaning nu då. Den kommer från Mariah

Vad får dig att må bra: Det som inte får mig att må dåligt eller vara likgiltig. Med andra ord mår jag bra av böcker, skriva, träna, choklad, vänner, soligt väder, djur, sovfyllda nätter, viss alkohol, kanelbullar, cola light, kräftor, stränder, Australien, humor, soundtrack, filmer, bokrea och sisådär hundratusen saker till.

Högsta önskan just nu: Ja, komma ifrån "fängelset" men precis det mål uppfyllt som jag vill ha.

Vad är du mest missnöjd med i ditt liv just nu: Just att jag befinner mig där jag gör, på en enmormt förlängd tid. Att jag inte lallade igenom på mina 12 veckor som jag från början bestämt mig för.

Om du skulle behöva flytta från den staden du bor i nu, vilket stad skulle du helst vilja flytta till (inom Sverige): Göteborg. Där har jag många underbara människor. Kanske bo granne med Ravelli vore trevligt?

Vad föredrar du, en lång dusch eller ett avkopplande bad i badkaret: Dusch. Bada tar så lång tid, och vattnet blir ofta för kallt och jag är alltid nära att tappa i hårfönen vilket kan vara olämpligt.

Nämn tre personer som du ser upp till: Oj, Alicia More, Liza Marklund och Marshall Mathers

Nämn tre av dina favoritförfattare: Liza Marklund, Johanna Nilsson och Louise Boije af Gennäs

Tänker du rösta i höstens val, om inte förklara dig: Klart jag tänker. Denna gång tänker jag dessutom rösta som jag från börjam tänk och inte peta ner fel lapp i kuvertet.

One-night stand eller förhållande: Förhållande. Båda har ju sina fördelar, men förhållanden har färre nackdelar förutom att man tillslut plågas av någon annans fisar och måste diska dubbel disk samt kanske titta på värdelösa tv-program.

Vad vill du helst att Gud ska säga vid pärleporten: Så det är dags att komma nu? Det har vartit så fruktansvärt roligt att jävlas med dig under dina 25 första levnadsår att jag nu förlåter dina synder och släpper in dig här trots att du troligen har minst tillträdet hit efter Saddam, Usama, Bush och Ernst.

Jag utmanar:
Ida
Åsa
Textdesigners
Lotten
En ny utmaning. Denna gång från Lotten

1. Min mamma
... är en pedagogisk hundälskare som aldrig skulle kunna leva utan kaffe, korsord och choklad. Är en tvättäkta dalkulla som heter Ulla för rimmets skull och vars första kärlek var en tandlös dräng som hette Ragnar.

2. Min mormor
…hade blått alternativt lila hår. Hon jobbade hos polisen och var den absolut häftigaste pro:are jag nånsin känt. Hon åkte till Teneriffa varje år och var den första ägaren till den numera skrotade neongröna ford fiesta från -77 som jag sist av alla i ledet gjorde byn osäker i.


3. Min morfar
… krigade har jag för mig. Han var riktigt snygg och bar alltid mormors hemstickade vantar när han drog ut i vildlivet trots att de hade en extremt skrikande färg. Dock hann jag aldrig träffa honom.

4. Min pappa
… var en hejare på fotboll och bandy. Han var prylbög, tuggummiberoende och förtjust i vattenmelon. Han älskade att skämma ut sin dotter som när han exempelvis bar plommonstop och John Lennon-brillor på hennes student. Han var en suverän på att skallas och blev utklädd till tjuren Ferdinand med horn av stearinljus när dottern ville hämnas. På ryggen hade han ett födelsemärke man kunde snurra på som barnen döpte till Norrköping. Slutligen var han ett medicinskt under.

5. Min farmor
…har serverat mig en kanelbulle med en tvestjärt i och en köttbulle med en mutter i. Hon klär sig gärna i guldiga skor, saknar ögonbryn och är shopoholic på postorderprylar. Hon är numera äldst i släkten och pratar med klingande gotlänsk dialekt. Trodde senast hon träffade barnbarnen att sonsonen var sondotterns nya kavaljer.

6. Min farfar
… var lång, ägde 13 militärcyklar och hade hela väggarna på sitt utedass tapetserat med vykort, utom dörren där det satt en affisch i naturlig storlek på Lill-Babs. Han var världsbäst på olika magiska korttrick och rökte Camelcigaretter fast jag förklarade för honom att det var en dromedar på bilden.

7. Jag
...är med andra ord en härlig blandras av gotlänning och dalkulla som vuxit upp i Småland och bor numera i Sörmland. Är dessutom halvalbino, chokladberoende och har en fetich för böcker, skrivande och fotboll.

Friday, August 18, 2006

Jag har blivit utmanad av Maja

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
1. Truckchaffis på IKEA centrallager
2. Dagistant/Lärare
3. Rullstolsmontör
4. Stall/hästskötare


Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. The horse whisperer
2. Good Will Hunting
3. Girl interrupted
4. Speed

Fyra städer jag har bott i:
(Hultet är ingen stad utan by, så den räknas inte)
1. Malmö
2. Eskilstuna
3. Sydney
4. Växjö

Fyra tv-serier jag gärna ser:
1. Simpsons
2. Arkiv X (ja, det stör mig fortfarande att Mulder inte är med)
3. Dokumentärer av olika slag (nä, ingen serie, men ändå)
4. Nä, jag är väl helt enkelt inte mycket för just tv-serier

Fyra ställen jag vill åka till:
1. Västindien
2. Florida
3. Nya Zeeland
4. Något afrikanskt land

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
1. Aftonbladet
2. Bloggar av olika slag
3. Hotmail
4. Blocket

Fyra favoriträtter:
1. Kräftor, rätt och slätt
2. Sushi
3. Paella
4. Övriga skaldjur

Fyra ställen där jag trivs:
1. Utanför Pinkeys i Lockington, Australien, med en kall öl och hästlukt i näsan
2. På fotbollsplanen
3. I skogen
4. Hos vänner

Fyra bloggare jag vill utmana att svara på den här enkäten:
Ida
Johanna
Mariah
Henric, fast du inte bloggar längre

Saturday, August 12, 2006

Ibland undrar man verkligen hur det står still uppe i den grå massan. Denna veckan har jag funderat det flera gånger. Om någon grå massa ens existerar. Kanske gör den det, men då beter den sig underligt.

Veckan har varit en smula traumatisk om man till och med ska vara ärlig.
Min kamp, om man nu får kalla det så, fortsätter längre än jag trodde. Första kursen kan jag redan nu vinka Hej då till. Två veckor kvar. Därefter fyra till. Då tas det i fyaveckors-perioder. Denna höst kan bli lång.
Har ni någonsin blivit avritade? Typ när ni gick på dagis eller liknande? Det har jag denna veckan, men först fick jag givetvis rita själv vad jag trodde. Resultatet? Skrattretande, och sorgligt på samma gång. Jag har i alla fall en jäkla bra koll på hur stora fötter jag har. Resten var det väl aningens sisådär med, men man kan väl säga att jag inte riktigt är lika nära en kulstötarkarriär som jag trodde. Dock tror jag att jag lyftes bort och någon annan lades på papperet utan att jag märkte det.

Oron för vänner är påtaglig. Och man kan hamna på ställen som inte direkt är avundsväda. Där trenderna bryter sig tydligt mot yttervärldens.

Ute vräker regnet ner och åskan skallrar. Underbart om man inte skulle ut med hunden, fara till Systemet och sedan befinna sig ute i alkoholrus och åka karuseller på det som INTE kallas skräckens tivoli längre.

Förvirrande.

Sunday, August 06, 2006

Sista dagen på semestern. Ångestladdat för många, onödigt tyckte jag när jag vandrade ut till brevlådan efter morgontidningen innan tanken slog att det är söndag och ingen tidning alls. Själv har jag funderat på att jag för första gången är ledig på riktigt på sommaren sen ungefär 10 år tillbaka. Har det varit bättre eller sämre än tidigare somrar? Jag är inte helt säker. Jag trivs för det mesta med att jobba.
Nåväl. Idag är sista dagen innan jag ska spärras in på obestämd tid igen. Därför är det hög tid att göra någon som jag känner att JAG själv VILL. Hittills går det alldeles utmärkt.

Började dagen med en långpromenad med vovven. Metal som jag fått från Åsa högt i hörlurarna och solsken i blick som värsta barnvisan. Ja, om man tar bort att det var metal jag lyssnade på, inte lekte med en björn utan rastade en hund och inte åt blåbär utan tuggade tuggummi.
Resterande förmiddagen och en bit in på eftermiddagen har jag legat i vår slitna och fula, men ack så sköna, badenbadenstol och läst en mycket bra bok som jag måste läsa ut tills imorgon eftersom bibblo då vill ha tillbaka den. Vinden har faktiskt fläktat lite, flugorna surrat och hunden morrat på våra nyss hemkomna grannar vars existens hon hade glömt bort under sommaren. Flugorna kan man slå efter och hunden kan man vänligt bestämt be att vara tyst för att sen låta henne hållas eftersom hon då åtminstone överröstar grannarnas barnskrik.
Vid kvart över två började jag känna mig aningens svettig och vidbränd och hela det köret, men min svenska moral förbjuder mig att gå inomhus då det är sol ute. Vi har ju trots allt kyla 10 månader varje år, och ofta regn resterande tid. Som en blixt från kalr himmel, eller som en chokladbrun grabb i bil dök exet upp och undrade lite försynt om vi skulle åka hoj. Försynt skrev jag endast för det passade så fint in just där. Han är allt annat än försynt och råkade av misstag släppa ut hunden på gatan och jaga efter henne. Hunden kallas för Lillpolar'n efter vår förra hund som han rätt och slätt kallade för Polar'n. Hon får dessutom alltid grisöron, oxhudsben eller något annat smaskigt när han kommer på besök. Alla uppskattar med andra ord hans närvaro utom mamma som visst tycker hemskt mycket om honom som person, men tycker betydligt mindre om hans stora kolsvarta vrålåk till MC som går under namnet Berit. Exet och Berit tar ut hennes enda dotter på alldeles för mycket farligheter. Nu ska med andra ord Jonne, jag och Berit fräsa iväg till Åhus och äta glass. Precis vad som sitter som hand i handske i sommarvärmen. Dagen ska avslutas med kräftätning och den som har invändningar på dagens aktiviterter kan inte kallas livsnjutare inom mina kriterier. För att göra det hela perfekt kommer alla vännerna på kräftkalas(men de får ha egna paket med sig, annars blir det för lite kräftor åt var och en) och vi avslutar det hela med choklad.

Ja, det var söndagen det.

Saturday, August 05, 2006

Äntligen tillbaka till Småland igen. Ja, jag säger äntligen eftersom det kan vara en smula påfrestande för nerverna att hänga med i PRO-gängets tempo, eller rättare sagt: brist på tempo. Frukost, dötid, lunch och sen KANSKE man kunde komma iväg nånstans. Saker blir ofta inte som man tänkt sig. Vid hundbadet blev vi uppätna av små svarta baggar. Måttligt roande, men hunden hade skoj. Jag simmade runt runt med henne och försökte glömma vardagen.
Sista dagen erbjöd jag mig att vara hemma om ingen mer än jag ville åka till stranden. Det slutade med att mer än 50% hoppade av andra åkturen och hängde med mig till stranden. Hrmf, där ser man vad få människor kan påverka den stora massan att sluta tänka självständigt. Därför hamnade jag på en jättesöt strand igår där hundar egentligen inte fick vara, men som jag rebelliskt trotsade genom att gå en bit bort till en öde del av stranden. Där blev det mycket bad eftersom vovven nu fått vattensmak på det sättet att hon sätter sig och gnyr direkt då hon kommer upp från blötan. Då låter hon verkligen som att det är mest synd om henne i hela världen och att alla är emot just henne. Därför fick hon vara i plurret mest hela tiden, eftersom jag inte ville hon skulle störa de andra bdgästerna med sina klagovisor.

Sovplatsen jag fick var uppe på ett loft. Mycket hemtrevligt, och framför allt mycket privat eftersom ingen PRO:are kunde klättra upp för stegen.

Nu kan jag kalla mig väldigt berest eftersom jag sett ALLA smågator, ALLA pitoreska små hus, ALLA skånelängor, ALLA kohagar och ALLA loppis-skyltar från Ystad till Simrishamn, från S:t Olof till Kivik, från Stenshuvud till Lund. Vi har med andra ord åkt runt runt runt varenda himelska dag trots att solen sken utanför bilförntret. En oas hittade jag ute på bonnlandet där det fanns ett stort tält med billiga böcker.

Nyktraste människan fick köra hem idag. Ja, det var jag eftersom jag inte dricker vin och det gått åt xx antal Bag-in-box-viner under veckan.

Uppäten av baggar, stor risk för blixtrar modell jätte i skallen under natten, samma frulle lunch och nästan middag varje dag, brist på choklad, galen hund, brunt vatten, vinpimplande PRO:are och dialekter som skapar ostämja när stockholmsmoster ska beställa kakor av skåneper.

En sovmorgon kvar och måndag drar jag mot Växjö igen. På obestämd tid. Suck.
Jag saknar Etuna mer än jag trodde var möjligt.