Då var första veckan överlevd. Saker jag kommit fram till:
- Det finns beklämmande och tragiska människoöden.
- Ibland kan man bara skratta åt skiten.
- Människor är bättre än piller i "vid behov".
- Det är jobbigt när åtta människor runt ett bord väntar på just dig.
- Man kan spendera hela dagar med att äta.
- Solen är väldigt stark i år.
- Man blir rätt lätt snurrig när man blir bestulen på sju rör blod.
- Det är en vanesak att inte vakna när man blir lyst i ansiktet av en ficklampa tre gånger per natt.
- Spela volleyboll med en plastboll är som att spela fotboll med en badboll. Värdelöst.
- Vissa saker man ser på film utspelar sig även i verkligheten. Girl interrupted är en sådan.
- Ironiska kommentarer kan lätt övertolkas och sätta en i knipa.
- Det känns en smula underligt att åka i en bil det står "Landstinget" på.
- Man kan aldrig spela för mycket plump eller skip bo.
- Det är jobbigt att föra lista på hur många gånger man springer uppför trappan varje dag.
- Folk kan uppmana en att attackera en macka.
- Nervösa ryckningar i benen ses som motion.
- Man kan få träningsvärk i hela kroppen av motionsförbud.
- Uppmaningen "Låtsas att du är på ett spa" sägs uppenbarligen av en person som aldrig vart i vår sits, eller på spa heller för den delen.

Med andra ord lever jag livets glada dagar och försöker intala mig att jag är på spa, fast jag fick tillåtelse att vara med och städa hela huset idag. Hm, jag trodde aldrig man kunde känna tacksamhet för att få städa. Det stället har underlig inverkan på skallen uppenbarligen.
Jag har skrivit på papper om att inte knysta något om någon, inte byta gardiner och inte komma dit packad. Svåra krav att hålla. Särskilt att inte byta gardiner.
En vecka avklarad. Bara elva kvar. Hur ska jag klara att inte få byta gardiner?