Thursday, April 27, 2006

Varför är man en person som låter sig stressas upp bara för EN hysterisk tant har massa underliga idéer? Varför är man inte istället en sån där cool och lugn människa som håller huvudet kallt och sedan själv gör sin egen åsikt av situationen.

Två måttligt nervösa blondiner tog idag tåget till Västerås, tuggandes på naglarna just för att de var blondiner, och hade fått höra att de inte skulle vara för blonda och söta. Väl framme kände åtminstone jag hur knäna skakade och att jag var nära någon form av hyperventilering vid inträdet i gymnasieskolan där vår utprovning skulle ske.

Snacka om effekten av att förvänta sig ett knytnävsslag och istället få en kudde rakt i ansiktet. Eleverna var ambitiösa, trevliga, roliga, duktiga och en mängd andra positiva adjektiv som kan staplas på varandra. Vi var så himla lättade och förvånade när vi klev ut. Kort därefter kom vi på att vi nog borde skämmas en smula just för att vi var så förvånade. Varför skulle de eleverna vara hemskare än andra? Vi lät oss skrämmas upp och svalde allt. Med hull och hår (fast det är ett äckligt uttryck).
Därefter lufsades några varv i regnet i Västerås innan hemfärd till Eskilstuna.
Väl hemma i lägenheten kolapsade jag och sov som en sten i en timme. Nattsömnen hade varit lite sisådär kantad av skrämmande tankar och uppstigning i den arla morgonstunden var så längesen att man kände sig gammal.

Nu är det bara en veckas plugg kvar.

Tuesday, April 25, 2006

Eftersom jag vid vissa utvalda tillfällen kallas neggo (nej, pessimistiskt lagt realist bara) och trött, tänkte jag nu skriva ett inlägg där jag nästan kvittrar. Anledning:

- Fick tillslut ihop något i In design om mina konstiga jämställdhetstexter. Det blev inte snyggt, men eftersom Fru Föreläsare inte verkar petig så får det vara så. Lay out är INTE Icas starka sida.

- Cyklat hem i solen utan att frysa, och utan att krocka.

- Vart effektiv och skrivit enkäterna, de krångliga orden, samt frågorna till de små, oskyldiga gymnasieeleverna.

- När jag ändå var igång tänkte jag att jag kunde titta på eximinationsuppgiften att analysera ett eget valt läromedel.

- Jag råkade sedan sätta mig och skriva ner allt jag tyckte var värt att ta upp på datorn och skrev ut.

- Redovisade för Taz och Svamp Bob Fyrkant som satt blixtstilla och hänförda i soffan och klockade mig själv. Redovisningen ska vara åtta minuter. Jag stannade klockan på 7.59. Klockrent.

- Jag känner nästan för att börja fila på hemtentan.
Här avslutar jag dock, för skulle jag göra det skulle jag skrämma mig själv vad jag egentligen går på. Hur kan jag helt plötsligt efter att ha befunnit mig i dvala i skolan i flera månader och inte orkat sega mig igenom en enda text bli så här? Det känns ärligt talat en smula isoniskt när jag vet att jag enbart har en och en halv vecka kvar att plugga innan det blir big break. Eller, det kanske är just precis därför. Spurta på upploppet. Jag som aldrig fixat spurter.

Solen skiner fortfarande. Jag tar det som ett tecken på att jag nu ska ta cykeln och bege mig till träningen.
Ibland blir jag orolig för mänskligheten, eller för delar av den åtminstone.
Igår såg jag en man och en kvinna krocka med sina cyklar. De kom från varsitt håll och skulle mötas på en cykelväg som minst är två meter bred. De körde rakt in i varandra och föll som en död utan reflexer åt varsitt håll. I mitt stilla sinne undrade jag hur länge de tränat på det. När de väl landat utan reflexer och utan allvarligare skador satte de sig upp och tittade förvånat på varandra. Troligivis utbytte de några fraser om huruvida de slog sig eller inte. Sedan reste de sig upp och fortsatte sin cykeltur. På olika håll.

Inför utprovningen som ska ske på torsdag morgon har vi fått lite råd: Klä er inte för utmanande. Inga bara magar eller urringade tröjor. Verka inte för söt med blont hår.
Hm, visst. Jag bär gärna mina baggykläder utan att verka söt och utmanande, men blont hår? Ska jag behöva färga håret för en utprovning på en timme? Färgar jag det rött nu kommer det dessutom hinna bli rosa tills torsdag om solen fortsätter skina ute, och då blir jag väl åter kallad Aqua-Lene eller nåt annat inte alltför snällt.

Inte nog med att man ska behöva oroa sig för sin säkerhet när man utför skolarbeten. Jag ska visst akta mig i min egen trapp också. Fick nyss ett samtal från fastighetsägarna som skaffade sig information om de trevliga grannarna jag skrivit om tidigare. Jag fick lämna rapport och tanten jag pratade med lät så nervös att jag börjar misstänka att de utför rituella djurslakter innanför dörren i den lägenheten. Eller något liknande.

När jag blir nervös tuggar jag tuggummi. Idag har jag gjort slut på en påse. Det är inte ett gott tecken. Hur ska det sluta?

Sunday, April 23, 2006

Jag visste att jag skulle bli hatisk av denna skoluppgiften. Därför gick jag in med inställningen att jag skulle vara lugn och harmonisk och skriva på en söndag för då är jag ändå så seg och uttråkad att jag inte orkar med några större humörsvängningar. Det är nu söndag, solen vräker sig in genom fönstret och jag är hatisk. Uppenbarligen är jag inte tillräckligt psykiskt stabil för att skriva skolarbeten som engagerar eftersom jag nu sitter och ilsket tuggar på mina gardiner samtidigt som jag morrar lite lagom tufft till duvan på mitt fönsterbräde och funderar på om jag ska skaffa en megafon och skrika ut galen feministisk propaganda över min förort.

76% av mediautrymmet tas upp av mansidrotter. 17% är mixade inslag med både kvinnor och män och för den snabbräknade återstår då ynka 7(SJU!!!)% till inslag om kvinnor som utövar någon form av idrott.

En svensk spelare i Herralsvenskan tjänar ungefär 80 000:- i månaden. Rätt okej skulle jag tycka för att ranta runt efter bollen, trots att snyggingarna utomrikes tjänar miljoner i minuten.
Nåväl, en kvinnlig allsvensk spelare lägger ner lika mycket tid på sin idrott som mannen. Eller, hon försöker i alla fall, men det kan bli väldigt svårt att hinna med. Hon tjänar nämligen runt 75 000:- om ÅRET. Då blir det väldigt svårt att lägga ner mycket tid på sin idrott då man måste jobba samtidigt.

Tjohooo! Svensson löper förbi det tjeckiska försvaret. Ett perfekt inlägg når Ljungbergs panna mitt i en språngnick och rasslet i motståndarnätet är ett faktum. Det hundratals stora skaran av svenska supporters jublar i högan sky. Men vänta nu. Hundratal? I en svensk landskamp med spelare som Svensson och Ljungberg? Ja, givetvis, sålänge Svensson är en Viktoria och inte Anders och Ljungberg är givetvis Hanna och inte Fredrik.

Och varför blir det ramaskri då Josefin Öhqvist visar sig i undekläder i EN tidning? Alla har vi tvingats se en överexponerad Freddie i tajta calvin-kallingar i flera år nu. Det tycker jag iofs är en ganska trevlig syn, men om man ser till principen.

Jag skulle vilja gå och bajsa på Sveriges uppenbart osanna jämlikhetsplan. Det skulle dock säkert uppskattas mer än framkalla äckel då jag är tjej och därför bajsar jordgubbar.

Thursday, April 20, 2006

Roligast idag var nog ändå vår lilla föreläsare. Jag kom för att ha handledning och vi snackade manligt och kvinnligt och jämställdhet och hela faderullan.
- Ja, men du hade två barn då?
-Ehh? VAAA?
- Ja, du har väl två barn. Jag tyckte det var lite ungt men du säger ju så mogna saker och har så sunda förslag.
- Eh, nej, jag har inga barn alls.
- Men... va? Jag tyckte ju som sagt att det var ungt, men med den mognaden så gick det kanske på ett ut. Men du har ju pratat om barn.
- Ja, jag har jobbat mycket med barn ja.

Därmed har alltså vår föreläsare hela tiden trott att jag vart tvåbarnsmor. Ja, det var ju med en rolig tanke.

Fler bilder på vovven.







Ja, jag tänkte börja med att visa er min otroligt talangfulla hund på planen. Och man kunde visst inte ha hur många bilder som helst. Visst ser det otroligt rutinerat ut med en förare i fotbollsjacka och en hund som ser ut som en kanelbulle?

Nu viner verkligen förändringens vindar. Fest hos mig den femte. De som behöver får veta. Men just nu är jag så knäskakig att jag nästan kissar på mig.
Igår kände jag nästan en vårkänsla. Jag cyklade utan långfillingar och vantar och jag frös knappt. Solen sken i mina ögon och fåglarna kvittrade. Med ett lyckligt skratt åkte långfillingarna in i garderoben med tanke att de skulle få stanna där både länge och väl. Kan väl uppskatta att de fick ligga där i ca 10 timmar. Måttligt muntert muttrande märkte jag att det vräkte ner regn när jag vaknade. Efter påklädnad och allt hade detta övergått till snöblandat regn. Lagom till jag krängt på mig regnbrallor och tjocka vinterjackan igen vräkte snön ner. Hade jag inte vart en person med förstoppade tårkanaler hade jag satt mig ner och gråtit en skvätt. Nu sparkade jag mina tår blå i elementet och haltade ner till min cykel.

Under vägen ner hann jag få 32 snöflingor rakt in i ögat. Det smärtade vill jag lova. Hur kan ihoptussat vatten orsaka stora skavsår på ens näthinna? (eller är det hornhinna?). Jag kastades tillbaka i tiden (säkert en vecka eller så) då jag drog halsduken över näsan och mössan åkte ner så långt den kunde. Jag som trodde det var olagligt med snöfall den 20:e april. Jag ska banne mig börja prenumerera på bingolotter så jag kan vinna flera miljoner och ha råd att flytta utomlands.

Wednesday, April 19, 2006

Personanalyser, textanalyser, allmäna analyser. Varför inte boken Analys? (Det är dock ett internskämt då Ica var lite full och ville berätta om Marklunds bok Asyl, men det blev Analys.) Jag fick höra i skolan under gymnasiet att jag var väldigt analysstark. Jag fick höra på jobbet att jag analyserade och vände på allt och alla på tok för mycket.

På senare tid har jag tyckt det varit trevligt att analysera människor i min närhet.
Min massör till att börja med. Han är en skräckinjagande rackare. När man kommer ner i hans källare tornar han upp som en jätte och slår huvudet i taket om han ställer sig på tå. Där tar alla skräckinjagande yttre faktorer slut. Han har nämligen ett brett smajl, joggingbrallor och Birkenstocks på fötterna. Dock vet jag hur himla ont han kan göra, och det gör han alltid. I och för sig går jag ju dit frivilligt och betalar honom så något mer än smärta orsakar han säkert. Vi brukar exempelvis ha mycket givande samtal:
Exempel 1
- Hur gör du när du får hit nån drygt hundrakilos kluns som är dubbelt så stor än jag? (Detta säger Ica då hon hänger och dinglar ett par decimeter över marken och skakas fram och tillbaka för att knäcka ryggen rätt)
- Jag tar i så jag nästan bajsar på mig.
Exempel 2
- Hur kan det göra så förbannat ont när du trycker på muskelknutor där jag inte ens tycker mig ha muskler?
-Har du haft kramp i lilltån nångång? Ja, precis. Där finns inte muskler i överflöd.
Exempel 3
- Jag tror du kan skriva en bok som heter "100 sätt att lura och fuska med din massör".
- Vaddå? *pust* Jag fuskar väl inte? (Här håller Ica emot med händerna vid knät för att minska på stretchingen utan att det syns)
Exempel 4
-Neeej, så får du inte göra. Jag trodde inte man kunde slingra sig ur den här. Kom igen nu. Börja andas igen. In genom näsan, ut genom munnen. Jätteduktig! Kom igen nu. Jag trycker inte ner benet längre. Håll ut!
- SLÄPP NER MIG!!
Exempel 5
- Jag fick dig nästan att börja gråta va?
- Jag gråter aldrig *snörvel* (De som känner Ica kan också intyga att hon inte gråter inför folk. Annapanna har sett mig gråta, men det var med alkohol intagen och hög feber)
Exempel 6
- Det är så bra med dig, för man kan alltid använda dig som skräckexempel
-Eh, vaddå?
- Ja, en ung tjej som idrottat hela sitt liv, men ändå är lika rörlig som 80-åriga Märta som är stelopererad. Dina muskler är lika korta som den svenska sommaren och dina muskler har lika många knutor som en puckelpist.
- Jag ska alltid minnas dina lovord.
- Ja, där ser du.
Exempel 7
- Ska vi göra en undersökning?
- Näe, helst inte när det gäller dig.
- Jo, hur högt kan ett par axlar hissas innan de försvinner upp över öronen och är på fri fot?
- Jag antar att du menar att jag bör kunna sätta ett rekord.
- Nånting ditåt ja.

Så bra samtal har vi. Jag tycker verkligen om min massör. Annars skulle jag aldrig låta någon göra så elaka saker mot mig. Jag menar på att man måste vara machokist. Är jag det?

Ytterligare en analys får en föreläsare. Inga namn nämnda, men jag antar att dennes stil känns igen. För det första liknar hon ganska ofta någon form av ettrig gnagare. Marsvin kanske, eller möjligtvis hamster. Det är inget elakt i det, bara en reflektion, men det är lite svårt att lyssna uppmärksamt när man plötsligt ser en gigantisk hamster ståendes framför en med kjolen i armhålorna. Mentaliteten just nu ligger på mellanstadienivå, eller när gick skolan till så att eleven inte skulle yttra något? Varför låta oss studenter prata när man som lärare får betalt för det? Men, då kan man å andra sidan undra: Varför ska vi läsa texter och artiklar, analysera och sedan redovisa när vi inte får en syl i vädret under redovisningen? Jag är förvirrad.

Jag läste nyligen en artikel om hur människor dyrkar sina instruktörer på gymet (Nu ljög jag, för jag läste säkert den artikeln omkring jul, men slarvade sedan bort tidningen och läste den igen i förrgår). Artikeln tog upp saker som fick mig att förskräckt undra om jag är en gymmarodör. Jo, jag har "min plats" och jag ger nog inga snälla blickar till den som ens närmar sig mitt hörn. Har någon mot förmodan hunnit in i salen innan mig låtsas jag som att det regnar och ställer mig nästan bak i fönstret så personen av humana skäl ändå måste hoppa fram ett par kliv.
Dock fick jag ett stort minus eftersom platsen jag slåss om inte är längst fram, utan längst bak i hörnet. Nej tack, jag vill inte synas av någon. Allra minst av mig själv i speglarna. Ser jag mig själv börjar jag ju gapskratta åt fjanten som försöker röra sig i takt till musik och helt tappar bort mig. Syns jag inte skrattar jag inte.
Dessutom var jag visst inte så instruktörsgalen heller eftersom vi inte har en envägskommunikation. Jag är inte den galna stalkern som skickar hotbrev och telefonterrar. Jag ser mig snarare som snäll som förser stället med skivor och hundmotion.
Instruktören ringer mig om sina kärleksproblem då hon tycker jag har starka analyser.
Jag ringer henne om mina övriga problem då hon har sunt förnuft.
Mycket bra kombination.

Sen fick jag idéen från Lotten att börja fundera på det här med namn. Det är ganska roande. Hur olika människor passar ihop med sina namn. Jo, som jag skrev då med så har jag fått min beskärda del av Icakassar och tillhörande kundkort.

Jag har fler underliga idéer men bör inte skriva ner dem nu eftersom jag bara skriver av ett syfte: lathet. Jag orkar inte lyfta mig från stolen i datasalen och gå till biblioteket, utan låtsas att tiden går fort så jag kan sitta här till 17.30 då jag åter ska gå och fightas om mitt hörn.

Tuesday, April 18, 2006

Listor listor. Jaja, jag är inte den som är den när jag blir uppmanad till saker:

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
...Stefan och köpte mer godis än hon brukade, en påse bilar
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Armen kommer inte särskilt långt och stannar vid en gardin med fönster bakom
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Hm, det var igår. Jag kollade på Plus
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
17.22 (haha, videon är 17.22!! Stereon är dock 17.23, men videon går efter text-tv. Fan vad jag är bra)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Ljudet då mina tuggummibubblor spricker och mina grannar
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?Tja, för ungefär en halvtimme sen. Knallade hem från skolan och Netto med tung packning
7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Alla mina räkningar
8. Vad har du på dig?
Träningsbrallor, t-shirt snodd från ÄIF, strumpor med Långben på, Puma vristband och underkläder
9. Drömde du något inatt?
Jag drömmer alltid och mycket. Räddade dock inga katter. Men jag åt yoggi, hade familjegräl (från tiden då vi var fyra i familjen) och hade svårt att minnas siffror
10. När skrattade du senast?
Hm, antagligen på rasten i skolan när Carro sa "Va? Har vi böcker att läsa?"
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Långbentavlor, ljushängningsgrejer, foton
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Jag ser mig i spegeln i princip varje dag. Såg en fågel strax utanför Flen som uppenbarligen precis lärt sig göra looping för det upprepade han gång på gång, men konstigt...näe, det såg mest roligt ut. Jag vill också göra looping.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Vem? Utmaning? Jag trodde jag skrev en lista där jag svarade på frågor
14. Vilken var den senaste film du såg?
Ah! Hjälp! Vilken var det?Tror jag kollade på Harry Potter innan jag åkte.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Böcker, kläder, hund, häst, hus, bil, laptop, choklad, möbler, skor, resor, ett bra och behändigt hus till mor och samma till bror, presenter i massor.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Halva mitt liv då egentligen? Folk kommer ju känna till det när jag berättar. Jag är minst halvvägs till att bli en riktig ryttare (Vilket betyder att man ramlat av en häst 100 ggr. Dock inte samma häst under samma tillfälle)
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
En? EN! Vad begärs? Vad är viktigast? Inget mer krigande får jag väl ta då.
18. Tycker du om att dansa?
Oja, men jag dansar aldrig nykter
19. George Bush?
Nejtack. Jag är mätt
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Jag har alltid sagt Maximiliam, så det står jag vid. Flicka? Natalie ville jag förr, men nu vet jag inte längre.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
OJA! Jag ska ju bli ett sönderbränt pensionärsrussin med neonrosa solskärm i Florida, eller aktiv Jillaroo i Australien. LÄTT!
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten? Det var på tiden
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Vilka läser? Jag tycker Lotten, Micke, Johanna och Nellan

Sunday, April 16, 2006

Jag har åter blivit kär i Småland. Så kär att jag börjat strippa. Igår var första dagen sedan oktober som jag tog av mig mina långfillingar. (Inte riktigt sant. Jag har inte burit dem då jag tränat och inte heller då jag sovit.) Jag bytte dessutom ut min dunjacka mot en fleecetröja och vindtät jacka. Vädret har med andra ord varit kalassoligt och varmt.

En som inte haft en lätt påskhelg är min lilla vovve. Skendräktighet i kombination med en lång vinter utan mycket motion har gjort att hon ser ut som en mycket hårig och söt liten kanelbulle. Något som kan vara en smula opassande om man ska göra sensation på agillityplanen. Eller, jo, jag kan väl göra succé med första föraren vars hund rullar genom banan, men det är inte tanken. Därför har min vovve legat i hårdträning de här dagarna. Ett slags vovvebootcamp. Vi har spenderat förmiddagarna på agillityplanen och eftermiddagar med långpromenader alternativt cykelturer. Framåt kvällen har vovven legat som en platt kanelbulle på köksgolvet och snarkat ljudligt. Bilder från agillityplanen kommer efter hemkomst, men jag måste säga att min hund är en talang och slutar hon bara se ut som en kanelbulle och börja likna sparris istället blir hon oslagbar.

Dagens roligaste citat står farmor för. Ni läsare som träffat min farmor vet att detta inte är helt ovanligt, då min farmor har förmågan att säga väldigt osammanhängande och en smula suspekta saker. Ja, det ligger i släkten för er som åtminstone känner mig.
Nåväl. Jag och bror träffar farmor en relativt sällan eftersom vi båda är känsliga för att få kommentarer om att vi blivit feta, pratar för sluddrigt eller har konstiga kläder på oss. Idag var det dock dags och jag och bror ställde oss på rad för en hyfsat välkomshälsning. Bror är först ut i tvåmannaledet och farmor sträcker fram handen, men eftersom det är ens farmor ger bror henne en kram och säger hej. Samma procedur när jag kommer fram: framsträckt hand som istället blir en kram. Då lutar sig farmor fram mot mig och säger:
- Är det din nya kavaljer Erica?
Jahapp. Jag menade på lite stilla och tyst att vi i familjen vill vara lite ovanliga och inte bli tillsammans med sina syskon. Därefter frågade farmor om mitt jobb gick bra och om jag fick god mat i skolan. Hm, himla bra fråga. Jag har aldrig ätit i skolan dock. Textdesign visste hon inte vad det var, och hon frågade brors flickvän (som inte är jag) om hennes pappa hette Gunnar, trots att hon fyra gånger berättat att han hette Nils. Till sist höjde hon volymen på hörapparaten så det tjöt in i märgen på en med orden att hon inte ville vara nyfiken, men gärna försöka höra vad vi sa.

Påsken har annars förflutit med alkohol, hund, mat, godis, sömn, mer mat, mer godis, lite sol, vingliga cykelturer, radioreklam, bortslarvande av bilnycklar, missförstånd, fall i dypölar, underliga blickar och lakrits.

Roligt är att min mamma snart känt mig i 24 år. Jag har under denna tid alltid avskytt lakrits. Mitt påskägg från mams bestod till hälften av lakrits. Bror hade förstått grejen och gav mig ett paket med julpapper på och chokladkakor inuti.

I morgon ska jag på mördarmassage igen.

Thursday, April 13, 2006

Jag står i valet och kvalet, eller rättare sagt: Jag lider stora kval på grund av dessa val. Tidigare har jag bara flutit med och gått de kurser där jag har platsgaranti och inte behövt tänka själv. Nu är plötsligt min valblankett fullproppad och jag har sökt mer än vad som är tillåtet. Många grejer lät så roliga, och jag vet inte hur och när jag ska gå i skolan, och vilka kurser som börjar när och varför. Nåväl, går det helt åt pipsvängen har jag ju 40 p från Malmö att luta mig på. Jag känner mig ändå inte helt trygg i själen om jag ska vara ärlig. Någon som vill läsa Sex och samlevnad med mig och Maja? Hittade en trepoängare om barn- och ungdomslitteratur som jag bara inte kunde motstå att söka.

Nu är skiten utskriven och nu lämnar jag in den idag så påsken slipper drabbas av min ångest. Troligtvis kommer jag under sommarmånaderna bli uppringd av en upprörd skola som undrar vad i hela friden jag tänkt att läsa egentligen.

Förmiddagen spenderades hoppandes och skuttandes på en trottoar och bakom ett industriområde bredvid en ulltuss skrämmande likt ett får, men som envisades med att kalla sig hund. Kontaketen mellan oss var oftast en pinne i storlek som ett litet träd. Vi sprang ikapp med tåget och förlorade och skällde gemensamt på en gubbe som tittade konstigt. Det hela var väldigt trevligt och min jacka är nu utsmyckad med två stora tassavtryck på magen.

Idag beger jag mig åter mot sydligare trakter och intar Småland som en fattig student. Hoppas på sol, värme, en massa godis samt en träningsvillig hund. Nu ska agillityformen slipas inför sommaren.

Tuesday, April 11, 2006

Det är tur att man oftast sitter i hemmets lugna och oseende vrå när man ska koncentrera sig på skoljobb. Det är nämligen de bästa tidpunkterna för tankeutveckling av sådant slag man inte trodde var möjligt. Idag föll jag in på språktankar när jag skulle läsa om lärobokstexter. Har ni någon gång funderat på ordet Sticka? Ett ord tusen möjligheter. Nej, inte riktigt men en hel del:
- Jag kan sticka flera hundra tröjor varje dag. (Ja, alla följande meningar kommer innehålla fabulerade)(Kan man säga så?)
-Passar det inte kan du sticka åt helvete!
- Du är ju smal som en sticka.
- Jag fick världens största sticka under min stortånagel (Dock säger vi i de södra delarna där jag kommer från att man får en speta, men här sägs visst sticka)
- Jag blev förföljd av 100 000 getingar. Alla med samma mål: att sticka mig.

Mycket intressant ord.

Andra ord som är intressanta är namn. Ortsnamn ska vi inte ens gå in på när någon redan haft humor nog att döpa ställen till Snopptorp och Böglarehult.
Däremot undrar jag hur fulla samtliga rymdmän var då de kom på namnet Uranus. Hur kommer man ens på det? Och varför? Pluto och Mars sedan? Kan vi inte komma på nya namn behöver man väl inte sno ett som redan besitts av en stor gul disneyhund som ärligt talat inte verkar ha alltför hög iq, samt ett namn som redan har två innebörder i form av en vårmånad och en choklad som är måttligt god. Ja, jag är övertygad att hunden och chokladen kom före planetnamnen.

Varför gör man ett ord som dyslektiker svårstavat? dyss... leck....?

Ni förstår varför jag kan komma till skolan och erkänna att jag inte har en aning om vad litteraturen jag ansågs läsa handlade om, även om jag faktiskt läste den.
Jag hade ett ord till som var värt att nämna, men de föll i glömska under den tupplur jag var tvungen att unna mig efter all effektiv pluggtid.

Sunday, April 09, 2006

Jag ogillar starkt att ha fel. Om det nu inträffar att jag har det ogillar jag ännu mer att erkänna att jag har fel. Och värst av allt måste väl vara att skriva så folk kan läsa att man har fel? Därför tänker jag inte säga att jag har fel nu. Byte av åsikt är snarare på sin plats. Fröken Skugge som skriver för en stor kvällstidning är en person som jag länge sett upp till och beundrat. Jag har försvarat hennes åsikter på släktträffar och i övriga diskussioner. Jag slutar med det nu. Min beundran har tagit slut. Att gå från en människa med vettiga ilskna åsikter och stort engagemang till att vara en bitter småbarnsmorsa i Sollentuna som vill dra in tjejers rätt till fri abort är inte att avancera på ett bra sätt. Gnällandet på dagis ger mig gåshud och ja, de flesta barn får kräksjukan. Jag blir orolig för hennes ungar som går och bäddar ner sina gosedjur och dockor över hela huset och som Fru Skugge säger till att gå och mata för att slippa sina extremt krävande flickor.

Jag vill inte vara stenallvarlig på min blogg- Världen är full av så mycket allvar ändå, men lite debatt vill jag ändå mana till. Idag kan man läsa i Skugges krönika att våra fotbollsherrar bör bojkotta VM och sätta sig ner på planen och inte spela på grund av att prostitutionen kommer öka väldigt under denna månad. Idioti om du frågar mig. Du behöver inte fråga mig eftersom jag kommer framföra min åsikt ändå, eftersom det är min blogg och vad passar bättre för att säga vad man tycker? Om vi bojkottar en folkfest som flera människor verkligen ser fram mot och som vårt landslag kvalat sig till ger vi då inte efter istället? Då böjer vi oss under prostitutionen och accepterar att den finns. En konstig jämförelse kanske men enligt mitt tycke är det som att förbjuda homosexuella att adoptera eftersom deras barn kan bli mobbade. Då accepterar vi ju istället att mobbning över huvud taget existerar. Då böjer vi oss efter mobbarna. Är det rätt? Det är dessutom att säga att så länge prostitutionen finns är det ju inte våra mäns fel att de hamnar där. De blir ju så lockade och måste få följa sina instinkter. Det är ingen som tvingar dit männen. Se till att vi istället är bra förebilder och uppfostra för guds skull killar med värderingar att de förstår att det inte är rätt att köpa en människas kropp.

Det är så himla bekvämt att bojkotta en folkfest för att visa ens åsikt mot människohandel, men vi har ju fortfarande en fri vilja, och det är den som driver folk att köpa varandra. Det är bara ett fegt försvar eftersom vi uppenbarligen inte kan lita på männen och absoult inte klandra dem om de måste betala för att få sex. Är det bara jag som tycker att det är ett förbannat dåligt sätt? Ställ krav istället. Köp inte kvinnorna helt enkelt. Gör prostitutionen illegal över hela världen. Stifta lagar och skaffa bestämmelser, men att strunta i att jönsa runt på en gräsplan i jakt på bollen för att visa en åsikt är enligt mitt tycke helt fel. Sverige är ingen stor nation och vi kommer förlora mer än att vinna på att bojkotta VM. Eller ska vi leva flera decennier på att vi minsann kan gå med huvudet högt och 75 kilo stolthet för vi uttryckte vår åsikt? Kalla mig gärna pessimistisk realist(det gör jag ju själv), men jag tror inte det ger särskilt mycket.

Ett alternativ skulle kanske vara att vägra länder som tillåter prostitution att vara värdar för stora folkfester. Det finns alltid länder som slåss om att få anordna dessa evenemang. Börja där.

För att väga upp ett genomnegativt och upprört inlägg måste jag säga att jag varit på en av de mest inspirerande föreläsningar nånsin. Det var i Lotten-kvalitét. En liten Åre-brud i snygga baggybrallor och trevlig skjorta som var sämst i skolan i franska lyckas bli läromedelsförfattare i just detta ämne. Hon lyckas få elever att tycka om att lära sig saker och göra det med glädje. Det är värt mycket. Varje skola skulle behöva en sådan som hon. Särskilt när man tänker tillbaka till sina gamla dammiga, skalliga historielärare med bruna strumpor i sandaler som kom in med bokvagnen där böcker om svensk litteraturhistoria trängdes och tvingade oss att läsa från pärm till pärm.
Kan inte alla lärare få gå på inspirationsföreläsningar för att åter komma på idéen att skolan ska kunna vara rolig, att läsa och lära sig saker ska vara roligt. Jag tror att på tok för många lärare äter ärtsoppa varje kväll vilket ger dem nervös mage. Sedan står de hela dagen och tänker på sina gasproblem medan de mumlar skitnödigt om slaget vid Lützen. De blir dessutom bittra och tänker att ska de belönas med magsår kan likagärna eleverna också göra det genom att få prov på saker som inte visar att de kan tänka själva, utan bara memorera saker någon annan sagt tidigare.
Nåväl. Fredagens föreläsning fick mig verkligen att vilja skriva vidare. Lyckas jag inte med att bli best seller-författare kan jag alltid ge mig på läraryrket. Jag kan ju skriva en bok om hur det är att gå från MVG till IG i matte på tre år. Kan sammanfattas: traumatiskt.

Saturday, April 08, 2006

Grannar, grannar, tack för att ni stannar kvar
med en repetoar
av barn som gnäller
när hundarna skäller
dörr som smäller
och man föreställer sig
hur det ser ut när man tar den av en scen
med repliker som skrivna av Lars Norén
Så grannar på er
blir jag aldrig ledsen
Ny show varje dag så jag slipper tristessen

(Just D)

Ja, Min trappuppgång har många underliga historier. Eller, rättare sagt: männskorna som bor bakom dörrarna i min trappuppgång har många underliga historier. Det borde jag inte veta egentligen eftersom jag inte känner dem, men då man bor i Sveriges mest lyhörda hus är det svårt att låta bli.

Längst ner bor exempelvis Man 1. Han bor ihop med sin vuxna Son 1. Ibland är även Man1s flickvän, Kvinna 1, i lägenheten och då tar hon med sig Hund 1. Man 1 verkar även ha någon form av helgvårdnad om Son 2 och Son 3, medan Kvinna 1 har någon annan form av helgvårdnad över Dotter 1 och Dotter 2. Dock verkar ingen vara särskilt förtjust i denna Hund 1, för genast när han intagit lägenheten verkar alla mänskliga former försvinna därifrån och lämnar Hund 1 ensam och rädd. Hund 1 spenderar då hela sin ensamma tid med att yla. Detta är ett mycket intressant drag då när han flyttar sig till ytterdörren och ylar innanför den låter det som 200 djur håller på att avlida i trappen.
På samma våning bor även Klasskompis 1 som är väldigt trevlig och stillsam av sig.

På våning två har jag inte lokaliserat människorna särskilt väl och vet inte vem som bor var. Personen som bor längst till vänster har nyligen börjat ta gitarrlektioner och roar sig på morgonen med att försöka lära sig frambringa något som kanske ska låta som musik. Han lyckas då föga med detta och han nu klinkat falskt på strängarna tillräckligt länge för att inse att han inte besitter någon gitarrtalang, enligt mitt tycke i alla fall.
Bredvid honom bor ett par som har en "Inga reklam"-skylt på dörren och tycker om att spela turkisk musik på väldigt hög volym. Ibland lyckas de göra sig själv döva och höjer då volymen till en styrka då det känns som att fönsterrutorna ska braka vilken sekund som helst. Detta brukar pågå i 20 sekundersintervaller och sedan sänks musiken igen. Kan dock upprepas runt fyra fem gånger inom fem minuter.

Våning nummer 3, högst upp och min våning bor då jag. Jag delar våningsplan med ett okänt antal jamaicaner. Jag är inte säker på att detta är rätt nationalitet på dem, men en kille har en röd, grön, gul-randig stickad mössa och toner av reagge brukar strömma ut genom brevinkastet. Det är inte heller det enda som störmmar ut utan även ångor av rök från en form av röka som inte anses tillåtet i Sverige. De har ständigt högljudd skyttetrafik i trappen, fest till sju på morgonen, någon form av illegal verksamhet i källaren, små tonårsbrudar på besök och en förmåga att röka i trappen.
Bredvid mig bor en söt liten kille som klampar och går underligt så man kan höra när han svänger runt hörnet nere på gatan att nu är det ett stycke söt snowboardkille på ingång. Han har stora problem med att diska och tappar ständigt diskborsten i vasken.

Slutligen har jag ett trevligt par med två hundar som bor vägg i vägg med mig. Att de inte flyttat isär är för mig en gåta. Dessa människor skulle jag lika gärna kunna bo ihop med. Jag hör dem gräla(vilket de gör väldigt ofta och tjejen skriker som en stucken gris), kissa, laga mat, baka, idka könsumgänge, festa, klaga på bullarna och koka kaffe. Dessutom har de nu spikat upp tavlor väldigt regelbundet i 1,5 år. Gärna vid bästa tv-tid på kvällen.

Mitt i detta bor jag som en stillsam trevlig människa som antagligen låter mest då jag går hälgång över golvet möjligtvis pratar med mig själv. Jag har sällan fest. Jag dammsuger väldigt sällan och på väldigt humana tider. Jag äger ingen borr och jag har gett upp att hamra in snygga mönster i väggen. Jag använder aldrig störande hushållsredskap som vispar och stavmixrar. Jag anser mig som en ganska tyst hyresgäst.

Igår var Maja hemma hos mig på sushimiddag. Vi hade väldigt trevligt och lyssnade på nostalgisk musik. Vi gjorde varsitt uttåg ur lägenheten för att 1. Köpa vitlök i jourlivset, vilket inte gick eftersom de inte hade någon, och 2. För att få låna vitlök av Klasskomis 1s klasskompis som bor på samma gård. Under tillagningen av sushin ringde det på min dörr vilket det nästan ALDRIG gör, oanmält. Ica brukar då ALDRIG öppna dörren om det står någon okänd där, men nu när Maja var där så kände jag mig tuff.
-Hella.
-Öh, förlåtvaddå?
-Hella.
-Öh näe, finns inte här.
-Nähä, då har jag gått fel.
Hm, underliga människor finns det gott om. Säg inte hej heller.

Under hela middagen satt vi och lyssnade på nostalgisk musik i form av Backsetreet boys och liknande och blev hela tiden kompade av en ylande hund från våningen längst ner. Någon roade sig även med att riva trappuppgången, men sålänge de inte rev min lägenhet tyckte vi det var okej.

Döm om vår förvåning när det ringer på dörren igen. Jag smyger fram och kollar vem det är. Visar sig vara grannen så jag öppnar.
-Eh, hej. Jag skulle bara säga att din bas är ganska hög.
-Ojsan, förlåt.
-Ingen fara, tänkte bara om du ville sänka lite för det hörs ganska väl.
-Ja, sälvklart.
Kollade då på klockan som visade sig vara halv två. Sist jag tittade efter var hon nio.

Dagens sanning: I ett trapphus där det går vilt till 24 timmar om dygnet, hundar ylar, barn gråter, folk gälar, gitarr spelas, majja röks, turkisk musik går på högvarv lyckas jag och Maja under en nostagisk TVÅMANNAFEST spela East 17 på för hög musik så vi blir klagade på.
Det är en bragd tycker jag.

Thursday, April 06, 2006

Idag fick jag höra på stan att jag såg trött ut. Det är ungefär samma sak som att säga "Du ser ut som fan och hans moster". Eller monster kanske. Döm om min förvåning när jag sedan dyker upp på jobbet och möter killen jag ska jobba ikväll som ser ut som han inte sovit på en månad. Nästan i snitt med "Fan och hans 77 mostrar".

Med andra ord sitter jag nu på jobbet och försöker se sträng och respektingivande ut eftersom de flesta studenter inte har uppfostrats i konsten hur man beter sig på ett bibliotek. Här rings det var tredje sekund, två killar har gruppsamtal med två tjejer som sitter i andra änden av bygget. Ett gäng äter godis och kebab(!) och lämnar dessas inslagspapper på bordet. Sist jag jobbade fick jag plocka upp två tuggummin som fint satt fast på borden.
-Som på dagis ungefär, menade Securitasvakten som var här.
Inte en chans! Mina söta kottar på dagis är inte så äckliga. De vet hur man använder en papperskorg och de är jätteduktiga på att hålla tyst. Ibland i alla fall.
Tyvärr ser jag nog inte särskilt respektingivande ut. Ingen blir tystare för jag blänger på dem.

Jag lyckades dock att skrämma en person igår. En gammal man iförd basker och i sällskap med en mycket liten, hårig, gående golvmatta sträckte armarna över huvudet när jag skulle passera. Han menade att han inte var van att rånas på förmiddagen. Trevlig som jag är sa jag att jag kunde råna honom lite senare om det passade bättre. När han märkte att jag dock inte var så farlig tyckte han att jag var så förnuftig som pälsade på mig fast det är april. vaddå fast? Sålänge det är kallt kommer jag köra med dunjacka och långfillingar.

Saknar min lilla vovve hemma. Dock har veckan gett mig lite hundterapi, men det gör det inte lättare, det får mig bara att sakna Fjant ännu mer.

Wednesday, April 05, 2006

Vad har jag gjort världen för ont?
Det är idag den femte april, och summan på mitt konto: 15:-
Påsk är visst en dyr årstid, men det här känns ju en smula löjligt.
Är hjärtattack möjligt vid 23 års ålder? Jag fyller ju iofs 24 ganska snart.
Jag instämmer fullständigt med debattörerna i programmet debatt igår: Studenter lever på existensminimum om de ska kunna åka hem och besöka la familia lite då och då.
Jäkla muffare som tyckte vi kunde supa mindre. Jag som aaaaaldrig dricker alkohol.
Tack mamma!

Tuesday, April 04, 2006

Jag vet inte om jag är extra vaken just nu eller vad det är frågan om, men jag hamnar på tok för lätt i funderingar i människor beteende, vårt försvar till det och vad vi egentligen tänker med. Lång diskussion igår med en vän. En placerad på golvet med hundhuvud i knät och andra på köksbänken med kaffekopp. Vi vände och vred på mänskligheten, våra öden och hur man egentligen är som människa. Hur uppfattas vi av andra? Varför tror vi på öde men inte Gud? Bestämmer vi våra egna mål och ödet bestämmer vägen? Vi kom dock aldrig till några revolutionerade svar, eftersom vi hade på tok för lika värderingar, åsikter och beteende. Däremot hade vi trevligt och det kändes som huvudsaken just då.

Just nu känner jag någon form av lugn innan stormen tror jag. Det är inte särskilt mycket jag kan påverka, utan det är bara att vänta, och som det är nu har jag inte jättebråttom. Jag trivs med min omgivning och jag har värdefulla stöttepelare. Det kanske går vägen trots allt?

Egentligen tänkte jag skriva något om allmän förvirring. Det kanske inlägget resulterar i ändå, men inte i den form jag menade från början. Jag har precis läst en bok om huruvida man ska låta pojkar och flickor gå för sig i skolan eller inte. Jag hade gärna fått något bra svar på det, men nu efter att jag läst ut bokuschlingen är jag mer förvirrad än nånsin. Tyvärr verkar författaren vara detsamma. Hon framför tydliga argument, men samtidigt förstår man inte var hon står. Därefter kommer ett motargument som är svårt att förkasta. Ska man ge utbildning i argumenterandet konst till sådana som hon. Dessutom agerar hon verkligen på det sätt som "flickor" enligt konstens alla regler förväntas göra: hon försöker göra alla till lags, står inte för vad hon egentligen tycker och är en smula otydlig.

Boken är inte direkt dålig, utan snarare väldigt intressant, men väcker nästan mer frågor än ger svar. Det är synd. Jag gillar svar. Typiskt en tjej. Jag är dessutom mycket mer språkligt lagd än ett fan av matte. Även här: typiskt en tjej. 1-3:an flöt jag bara på och gjorde inte många knyck eftersom jag redan kunde det som gjordes. Gissa! Typiskt tjej. Jag blev kallad pojkflicka hela min uppväxt, och skulle nog fortfarande inte betraktas som särskilt feminin eftersom jag hellre går i baggykläder och sneakers än kjol och klackar. Jag ser hellre fotboll än Gilmore Girls eller desperata hemmafruar. Vart vill jag komma med det? Ingen aning. Antagligen beror det på traumatiska barndomsupplevelser, ärvda kläder eller unisexcyklar. Något fel är det uppenbarligen. Men jag trivs. Med andra ord har jag skrivit en totalt poänglös blogg utan varken humor eller poäng. Men jag är en jävel på att ordbajsa.

Saturday, April 01, 2006

Inte riktigt min dag idag kanske.
Inledningen av dagen var väl inte fy skam. Vaknade av mig själv så jag hann sitta och slösurfa lite och klä på mig i tid och cykla iväg i solsken till träningen. Där tog dagens positiva influenser raskt slut. Jag borde insett för länge sen att jag inte är byggd för step, men det kommer jag aldrig att acceptera. Vi började steppa lite lugnt och fint tills skiten utvecklades till VM i svår step. Fram och över lådan och ryggen mot spegeln och hoppa och chassé och pony och hoppa lite till och hoppa tillbaka med näsan mot spegeln. Inte nog med att det är förmiddag, det är lördag med och på tok för ledig dag för att klara sådana spektakel. Vilket jag väldigt snart blev varse. Jag hoppade över brädan med rygg mot instruktör och hela gänget, kom helt fel och skulle lite snabbt och opinsamt studsa tillbaka för att vara på g till blocket efter iaf. Nåväl, det hela gick väl lite för snabbt eftersom jag studsade, klev snett och landade med ett kras i min vänsterfot. Ilfart till akuten och två ben i foten av. Gips i åtta veckor och ingen träning på minst 12 veckor. Är detta min vanliga tur eller vad? Fått lite smärtstillande tabletter som verkar ganska roliga iaf.

Näe, det var inte ens ett roligt april-skämt. Jag har inte lurat nån idag. Säg att du gick på det! Det var inte så illa. Jag var iofs på VM i step kändes det som, och ja, jag gjorde denna ytterst pinsamma snubbling på tillbakavägen över lådan, men det orsakade enbart en lättare stukning, så jag bet ihop och tränade vidare. Kan ju inte sluta förrän jag sätter det rätt. Nu bultar det lite obehagligt i foten, men den överlever nog det med.

Mutter, första april borde inte få vara på lördagar.