Idag inträffade det jag fasat för länge: Snön vräkte ner utanför fönstret när jag skulle bege mig mot skolan. Jag skrek högt, därefter svor jag för att avsluta utbrottet med självömkande ord till mig själv. På vägen till Maja slängde jag även förbannelser över de bilar som inte stannade vid övergångsställena som jag skulle passera. Därefter blev jag raskt utskrattad då jag dök upp som en wannabe Snömannen. Jag var helt vit och måttligt road av det äckliga som föll från himlen. Det är april imorgon och då ska(borde iaf) landet vara befriat från snö. Det fick jag lära mig under min uppväxt iaf. I Småland snöade det iofs den 14:e juni 1982 (då jag fick åka hem från BB och mamma fick pulsa i flip-flops.) men vi brukar i alla fall kunna gå på gräsplanerna i Hamneda i slutet av mars eftersom det då icke befinner sig snö på marken.

Väl i skolan var det redovisning som gällde och det var väldigt roande. Många hade helt klart skruvad fantasi. Själv dunkade mitt hjärta så jag inte hörde vad jag själv sa, vilket säkert var lika bra eftersom jag inte skrivit ner något jag skulle säga utan bara blarrade på. Jag tror det handlade om rätt saker, men helt säker är jag inte. Dock känner jag fortfarande sympati för Kontors Karin som blev ivägtvingad på spinning för att svettas andras svett.

Efter redovisningar och kursavslut brukar jag verkligen värdera den tid till nästa nya kurs genom att läsa en massa böcker utan dåligt samvete över att det borde vara kurslitteratur. Därför såg jag fram mot att komma innanför dörren och lägga mig och läsa innan jag skulle ge mig ut i snöslasket igen och träna. Det var bara att slå ur hågen när telefonen ringde hysteriskt från en liten instruktör som jag mixat musik ihop med och som nu var fast i en laptop utan Internet och utan brännare med en kille som sa att det finns absolut ingen brännare i hela världen till hennes gamla laptop.
- Jag måste ju ha ut det på skiva nuuuuuuuu! Jag vill använda den idaaaaaaaaag!
Jahapp. Det var bara att ringa lite samtal, bli upphämtad med bil (det uppskattades dock högt) av lilla instruktören, lugna hennes hyperventilerande och styra kosan mot Claes Ohlsson, införskaffa en brännare och åka hem och packa upp, installera och börja bränna. För att vara en som är naturligt blond och en som lekt blond i dataaffären på förmiddagen betedde vi oss väldigt smart och fick det att funka. Hunden i bostaden trodde nog att han var instängd med två mentalpatienter då vi studsade upp och ner och skrek. Alltid räddar man någons dag. Sedan blev det lunch vid en konstig tidpunkt för att sedan upptäcka att det var tio minuter till träning. En träning hon skulle leda och jag skulle vara ombytt till. Efter många om och men kom vi i alla fall inångandes genom dörren två minuter innan passets början och med kalasmusik som fungerade alldeles ypperligt. Fick skjuts hem med vilket räddade min dag från fler ord som får tungan svart över det där äckliga vita som flyger från alla håll och kanter.

Nu är det kväll och jag har inte läst ut en enda bok. Jaja, jag har hela natten på mig. Dock aningens bokad imån, men en överflödig söndag ska dödas även denna vecka.