Wednesday, November 30, 2005

Två poäng från godkänd på första delen.
Ett poäng från godkänd på andra delen.
Jag går banne mig och hänger mig nu. Fan!!!
Nu vill Ica inte vara med längre.
Nu går jag och tar blodprov och går sen hem och drar nåt gammalt över mig.
Ögonen vill inte alls vara med idag. De har satsat på en tjuvstart på julen och därför skaffat sig en rejäl viktökning. Jag orkar knappt hålla ögonlocken upp ju. Mycket opraktisk eftersom en tenta ska skrivas om 2,5h. Jag har inte fattat hur rättningen går till, om man ska behöva sitta till elva eller inte. Så länge har jag aldrig suttit ju. Men men. Vart uppe sedan halv sex nån gång och försökt slå in lite till. Dock hamnade jag här. Mycket olämpligt.
Jag vill så hemskt gärna bli G på denna tentan, även om det känns som en hopplös önskan. Omtenta kommer ju också bara bli att läsaläsaläsa, men inte förstå, och man känner sig lätt en smula dum i huvudet då. Ingen angenäm känsla.
Funderar nästan på att bli religiös, bara jag klarar tentan, men det är väl lite väl desperat, så jag låter bli. Får hoppas att ödet är på min sida istället, eller att någon trevlig alien vid namn Fritz kan zappa ner lite extra hjärnceller fyllda med information vizualisation.

Monday, November 28, 2005

Saker jag funderar över:

- Alla(okej, många) man möter i Eskilstuna menar att vi ska sälja tillbaka Skåne till Danmark, eftersom det är värdelöst. Ändå diggar alla (okej, många) Timbuktu mer än nånsin. Hur går det ihop?
- Hur bra är en engelsk-svensk ordlista när ordet spypåse finns med men inte stavar, tappar och andra nödvändiga ord?
- Är det normalt att tio skator ger sig på en försvarslös hare? Och ännu större fråga: Kan det vara möjligt att haren ändå roas så smått eftersom han inte sticker, bara hoppar några löjliga hopp åt diverse håll?
- Är det sunt att leva på en pluggdiet bestående av tuggummi, cola light och ibumetin just under pluggandet? Höjer man sin hjärnkapacitet då?
- Är det möjligt att man dödat alla sina hjärnceller på en helg eftersom det nu bara har flyttat in bomull i min skalle. Kantig sådan.
- Är det meningen att man inte ska komma in i sophuset? Jag behöver slänga massa kartonger, men min nyckel fungerar inte längre. Ska jag sova i mina kartonger eller?
- Vem i hela friden ansåg att det var okej att skaffa boplats i Sverige? Var den personen allmänt varmblodig eller var han/hon kanske bara utstött? Vintern här är inte för människor.
-Hur kan det plötsligt vara intressant att surfa på sidor man vände ryggen åt för flera år sedan, bara för det ligger en tjock och tråkig bok på köksbordet som skriker efter uppmärksamhet?
- Varför finns det tentor? Jag tycker inte om att leva på magsår och ångest.
-Slutligen, varför har de satt in ett kodsystem för att kunna uppdatera sin blogg? Där koden dessutom står i stil som man läser i värsta fyllan. Är det för att man inte ska skriva pinsamheter i just fyllan är det ju ganska korkad. Fyllestil blir ju naturligtvis rak i berusat tillstånd.
Min dröm var effektivt plugg i nästan tolv timmar idag. Det tåls väl genast att tillägga att drömmar sällan är sanna eller slår in. Strax efter sex blev jag väckt av en lika pigg och en smula rödögd Anna-Panna redo för hemfärd. Så på med kläder och iväg till busshållplatsen. Där insåg Ica att hon hade fel antal vantar på sig. Det kan vara svårt att räkna dem, men jämna nummer ska det vara. Två, eller fyra eller om det är riktigt kallt: sex. Jag hade tre på mig vid hållplatsen. En smula stressad började jag jogga tillbaka på jakt eftre rymmaren. Mycket trevlig tidpunkt för jogging. Svinkallt, tidigt och mörkt. Hittade den innanför porten! Därefter gick allt smärtfritt och jag lämnade Anna-Panna, gick förbi videoaffären och lämnade filmerna samt knallade hem. Vetgirig och pigg och ivrig högg jag böckerna och slog mig glatt ner vid köksbordet, läste två sidor, flyttade mig till sängen för att vila ögonen, väcktes av telefonsamtal ca två och en halv timme senare. FAAAN! Men nu är jag en smula piggare, även om mina dvaladrömmar bara innehöll att jag blev utskälld hela tiden.

Helgen har varit helt pluggfri (sånär som på en halvtimme i lördags natt). Jag och Anna-Panna påbörjade vår myshelg på Reetro med väldans god mat. Därefter fick vi vagga ut därifrån och in i massa affärer då jag lovat min mamma att köpa två ljusstakar eller stjärnor för att "i alla fall ha nåt i varje fönster. Köp det, så lovar jag att betala.". Promenix hem efter att inkasserad godis för ett halvår och två filmer. Väl hemma gled vi in i nåt helgrus av myskläder, kräftor, godis, filmer och gamla-minnen-snack, samt även en del vuxna ämnen. Mycket trevligt.

Söndagen var ju med en historia för sig. Jag påbörjade dagen med att åla i ett par brallor jag köpte på julrean för två år sedan och som jag aldrig använt. Sedan tog vi en prommis till Tuna Park via min förvirrande skogsrunda. Eftersom man alltid kommer ut vid Tuna Park då kunde det ju inte slå fel. En massa affärsbesök, en toast modell jätte och ett toabesök efter begav vi oss till Annas jobb Plantagen, ja, fast hon jobbar ju på Plantagen i Göteborg, och dit gick vi inte. Där fick jag rask med mig två prisvärda ljusstakar, några planteringskulor och en kruka innan vi satte kurs att gå mot stan och julmarknad. Då frös vi så vi fick nostagikänslor efter en dag på gymnasiet när vi cyklade hem med halsdukarna på huvudet och på allvar övervägde att dö i en snödriva utanför Maxi. Kom fram tillslut och låste in all packning för att knalla till Reetro för en eftermiddagsfika. Helt fel fika visade det sig. Smoothien var så kall att i alla fall jag frös mer, och efter våra bakverk som vi delade (varsin halv chokladboll och halv morotskaka) kunde vi bara vagga ut igen i riktning mot Gamla Stan och kulturellt utbud. Vid Åhlens orkade vi inte gå längre utan vände om och gick hemåt. Beslutade att ta bussen. Bra beslut, om man åker hela vägen fram. Vilket inte Anna och Ica gjorde. Helt plötsligt hade jag inte bott här i 1,5 år utan bara en vecka och visste inte vart vi var. Vi hoppade av bussen och insåg att det var visst två stationer kvar och bara att börja knalla.
Så summan av helgen har varit: en massa mat och godis, samt ett jäkla knallande i kyla. Åja, kombinationen är bra i alla fall.
Nu har jag pluggpanik på högsta allvar.

Saturday, November 26, 2005

Jag kom ihåg inatt att det var nåt bra jag skulle skriva i min blogg när jag kom hem. Att jag sen råkade ta en tupplur emellan den tanken och själva skrivandet kanske inte var det bästa. Det är givetvist bortblåst. Jag ska banne mig ha block och penna med ut även när jag partajar.
Gårdagsfesten var trevlig och innehöll allt en bra fest ska innehålla: massa roliga människor att disskutera med, goda snacks (magknip big time), alkohol, Rammstein, slagsmål, snderslagna glas, boktips, porrfoton, aerobic. Ja, vad mer kan begäras? Jag är numera medlem i "vi-har-en-mamma-klubb" Vi borde jobbat lite på det namnet eftersom de flesta kan vara med där. Vi syftade på att vi enbart hade en mamma och ingen pappa, men struntsamma. The more the merrier. Jag fick veta att jag hade en stor inverkan på ett livsval och jag fick på tok för stor lust att åka utomlands igen. Det var festen i ett nötskal.
Ute var det, trångt och mycket folk. Premiär på Harrys för min del, och ingen som brann inne såvitt jag vet. Betydligt högre ålderssnitt än man är van vid ute i den här stan. Sen är frågan om man föredrar att en hormonfull 18-åring som tror han är världens cassanova gnuggandes bakom en, eller om man föredrar en hormonfull 48-åring göra samma sak. Ärligt talat föredrar jag inget av det. Tycker nog bara det senare alternativet är en smula mer tragiskt.
Sedan hände en sak jag inte vart med om sen högstadiet: Kom upp till dansgolvet efter en andningspaus ute i kylan och plötsligt står man omgiven av Faithless Insomnia. Utan att jag vart och tjatat om det!! Det har som sagt inte hänt sedan den låtens glansdagar under vår högstadietid. Jag var i himlen. Det är jag alltid de tre minuter den spelas. Fem om det är den förlängda versionen.
Att ta sig hem tog väl lite närmare en timme, två fyllon, en stukad fot och två skrattande individer kan inte röra sig fort fram visade det sig. Kom hem genomblöt, la kräftorna att tina och stöp i säng med magknip som fick mig att kvida. Vaknade med en väldigt intressant frisyr och inser att det snöar ute. På min bakgård står en stor skylt om Loppis och snart ska jag iväg till gymet och sen hämta min annapanna.

Thursday, November 24, 2005

Livet just nu: Skola, jobb, plugg, träning, äta och sova. Inget mer. Det är ungefär lika roligt som det låter. Den här tentan är den värsta sen... ja, sen jag blev högskolestudent antar jag.
Så, därför har jag ju absoult inget intressant att skriva heller.
Får väl formulera i framtid istället. Trevliga saker som får en på gott humör:

-Imån ska Johanna ha födelsedagsfest.
-På lördag kommer bästis Anna-Panna. Ska bli jätteroligt. Vi ska bara moffa, mysa och snacka skit.
- Nästa torsdag ska jag på personalfest med alla bibblomänniskor. Det kan om inte annat bli en intressant föreställning. Därefter följer jag med Cissi till hennes kompisar och Kåren i Västerås. Massa nya människor och nytt ställe med andra ord.
- Nästa fredag är det medlemsfest. Forever ordnar partaj på Nybron och det ska bli nice.
- Nästa söndag ska jag nog ut och skaffa mer kalla tår och träningsvärk på hästryggen.
- Snart är det jul och då ska man hem till mamsen och vovven. Brukar dock känna efter några dagar att jag verkligen förstår varför jag flyttat hemifrån, men när man tänker på det kommer vi överrenst. IRL ska man kanske inte snacka om. Då ska jag dessutom träffa bästis Åsa och massa fotbollsbrudar.

Ja, så roliga saker ser jag fram mot. Nu har jag inte tänkt på tentan i säkert tre minuter.
Mina ljumskar har fortfarande inte hämtat sig sedan söndagen och min nacke berättar för mig att jag visst sovit med huvudet under armen inatt.

Monday, November 21, 2005

Jag kan förstå att jag, när jag osminkad kommer in på systemet, får visa leg. Tre år hit eller dit kan inte vara så lätt att se.
Jag kan acceptera att få visa leg när jag inhandlar giftpinnar. Det är väl okej att folk kanske inte är säker på om jag är 18.
Men däremot har jag väldigt svårt att ta att jag igår BÅDA gångerna jag åkte buss, fick frågan om jag ville åka på hel eller halv biljett. På tillbakavägen frågade jag hur länge man fick åka på halv. Jo, till juni det året du fyller 16, svarade Herr Busschaufför. Jag muttrade lite att då fick jag nog åka på hel biljett.
Allvarligt talat! Jag är 23 år. Det är sju år sedan jag var 16. Jag vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta. Eftersom jag känner mig gammal antar jag att jag får vara glad, för jag ser ung ut, men frågan är: Vill man verkligen se ut att vara under 16 år??

Det är helt otroligt vad många orginal som rör sig på ett bibliotek. Hade jag haft makt hade jag infört gratis terapi för bibliotikarier. Idag har jag blivit rejält utskälld en gång. Det var inte alls roligt och studenten som var här och skällde på mig menade att jag skulle fan veta sånt här. Jag fick väl betalt för att sitta där jag satt? Jo, det får jag ju. Han ansåg att han hade full rätt att kalla mig inkompetent för att jag inte visste varför de tagit bort ett visst program på datorerna borta på IDP. Sen frågade han efter en viss Help Desk kille som jag då ringde upp. Denne visade sig vara hemma för Vård Av Sjukt Barn. Jag framförde detta, men fick då höra att vi för i helvete väl har andra folk i Help Desken än bara denna kille. Men, allvarligt talat nummer två!! Jag försökte bara uppfylla hans önskemål.
Nyss var en man här och ville bli låntagare. Jag hänvisade till lånedisken. Det tog mig en kvart att få honom att förflytta sig de två meterna dit. Han måste varit väldigt pratsjuk. Pratade om livet, psykologi, ordval, vokabulär. Jag kunde inte riktigt avgöra om han drev med mig eller inte. Särskilt när han sa saker som "många bäckar små, bildar snart ett vatten" och "friskt vågat, hälften får man tillbaka". Det visade sig tillslut att han inte drev med mig. Det kändes nästan tragiskt. Kön bakom honom blev längre och längre men det bekom honom inte.

Jag förstår inte. Vågar jag stanna här till 16, eller ska jag gå tidigare, åka hem och plugga och förhoppningsvis inte behöva möta så mycket underliga människor.

Sunday, November 20, 2005

Jag börjar undra hur sunt det egentligen är att studera. Inte sunt alls är jag rädd. Iofs var väl jag inte riktigt vid mina sinnes fulla bruk vid hemkomsten igår. Alkoholen tog sin tid, men satte in lagom till jag var hemma. Då slängde jag i mig 75 kilo godis och 2 liter Cola light. Kanske var det ändå inte så konstigt att jag inte kunde somna igår. Vid två tänkte jag att likaväl som att ligga och filosofera kan jag väl vara lite duktig, så upp med den härliga engelska bokeuschlingen och läsa. Så jag läste några sidor tills ögonen sa att de var trötta. Släckte lampan igen och stängde ögonen. Då började jag halucinera. Direkt när jag stängde ögonen började det flyga A4-papper framför min syn, i ett enda virrvarr. Fram och tillbaka flög dem och högst upp på alla stod det Informationsdesign följt av en massa text som inte gick att läsa. Detta var så skrämmande att jag fick ge upp sömnförsöken igen och läsa lite "vanlig" bok för att hjärtat skulle återgå till normalt tempo. Sista gången jag kollade på klockan var hon 05.16. Ljuvligt. Jag sov med andra ord inte många knyck inatt. Upp i tid och slå sig ner för att läsa lite till eftersom jag visste att dagen sen skulle bli ganska full. Cyklade till buss och kände mig väldigt turistig när jag bad chaffisen säga till mig när vi var i Barva eftersom jag inte hade nån aning om var det låg.
Väl i Barva blev jag upphämtad och vi körde mot stallet. Hämtade en smått knubbig men väldans söt lipizzaner med namnet Ramze i hagen och knallade in. Sedan red vi ut i skogen. Jeez, hur nån ens funnit den stigen var för mig en gåta, men underbart att rida igen. Vi galopperade på två öppna fält och hoppade över en bäck. Gick jättebra. En liten brallning och försök till bock under galoppen, men det gick fint. Dock kan jag ärligt säga att jag aldrig frusit så mycket i år. Jag var totalt stelfrusen. Det gjorde verkligen ont så kallt var det, och då hade jag ändå dubbelt av allt på mig. Vad ska jag ha för att slippa frysa? Jag har inte en aning.

Sedan är jag blåslagen med. Det var mina värsta farhågor efter denna dagen. De slog in. Dock inte av den anledning jag trodde. Jag anade att jagj kunde vara blåslagen efter att jag och pållen inte alls kom överrens och jag skulle få göra en ofrivillig avsittning i skogen, men inte då. Detta sker på cykel! Jag ville upp för trottoarkanten. Det ville inte cykeln. Så vi gjorde som vi själva ville: Jag hamnade på trottaren, cykeln hamnade nedanför. Som vanligt blir man nojig att nån ser en och flyger upp. Så oxå jag, tycker mig känna lite smärta. Jag har slått hål på vänster knä. Ajaj. Dock gör det inte alls ont nu, utan nu är det den bultande blå bula som sitter fint på mitt skenben som gör ont, samt ett smått stukat ringfinger som böjdes lite hastigt och lustigt i landningen. Fick upp värmen en sväng på forever och cyklade sen hem, ringde mamma och beklagade mig. Nu kan jag inte plugga. Jag kan ju inte vända blad med ett stukat ringfinger heller.

Wednesday, November 16, 2005

Känner att jag trots benens frånvaro och sömniga ögon haft flyt idag, och det kan man ju inte påstå händer så himla ofta, så nu gäller det att printa ner det.
1. Gick på Stadiums VIP-dag och hittade en jacka som passade bra och fick mina 20% rabatt.
2. När jag skulle betala klingade kassan fint och jag hade blivit utvald att delta i en undersökning. Oavsett om jag ville vara med eller inte fick jag ett presentkort på 25:-. Tack!
3. Träningen gick helt okej.
4. När jag kom hem var det fortfarande så ljust att jag vågade gå till pappersåtervinningen.
5. Mina filmer hade kommit! Jag beställde dem igår och en avi låg på dörrmattan när jag klev in. Så nu är jag stolt ägare till Sagan om ringen-triologin, den förlängda versionen på dvd. Köpt till billigt kampanjpris.
6. Jag ska på massage om en timme. Jättebra eftersom jag haft ont i ryggen en vecka.
7. Slutligen verkar jag äntligen funnit en häst att vara medryttare på som jag kan ta mig ut till utan att ha egen bil. Hon som har hästen kan hämta mig vid bussen och köra mig sista biten. Låter perfekt, och hästen är en lipizzaner!! För er som inte är så hemma på hästraser kan jag säga att de är de dansande, vita hästarna som används i Spanska ridskolan i Wien som är världsberömd!

Jag kan ska följa Åsas tips och köpa en lott, men man ska inte ropa hej förrän man är inne i lägenheten ordentligt för natten. Det finns många isiga vattenpölar därute, och Angelica kanske är en riktig massörsadist.
Det är ganska intressant när man märker att huvudet har till viss del stigit upp men benen har det inte. Slog huvudet i badkarskanten i morse. För att nå med huvudet dit måste benen vart någon annanstans. Tur att det är jackor och inte byxor jag ska prova efter jobbet.
Dock tror jag benen är med, för jag har mina nya sneakers på mig, och jag har märkt att de väger mycket mer än mina gamla converse. Det är ju tungt att lyfta på fötterna. Dessutom är de en storlek för stora och då ännu svårare att lyfta från golvet eftersom de kan stå kvar när min fot lämnar golvet.

Idag ska jag få massage. Såg dock på mitt presentkort att "gäller senast till 2005-06-30". Känns ju lite dumt eftersom jag fick det i oktober, men det ska nog inte bli nåt problem.
Skulle sitta fint med enbart "skönmassage" men troligtvis inte alls det jag behöver. Lika bra att trycka bort allt som är ivägen.

Jag står lite i valet och kvalet. Ska jag åka till Stockholm i helgen? Om jag åker, ska jag då stanna och festa? Om jag stannar och festar, vem ska jag då bo hos? Eller ska jag bara åka dit över dagen? Ska jag åka dit alls? Ska jag bli nykteriskt? Har jag några pengar?
Svåra frågor. Verkligen.

Får man somna på sin arbetsplats? Sätta en lapp i pannan att "Fyll på era egna utskriftskonton, kassan är öppen. Sparka själva på kopiatorn och nej, jag ansvarar inte för att Hotmail lägger ner sin server". Känns ganska lockande. Dock kanske inte så uppskattat. Borde gå och köpa cola light för att pigga upp skallen lite. Men man blir så kall av det, och det behövs inte nu när kylan kommit tillbaka utomhus. Istället tuggar jag tuggummi. En påse tar slut fort. Gäsp. Om man skulle bli kaffepimplare? Jag drack faktiskt en hel kaffedrink igår som Johanna gjorde. Första gången jag druckit upp nåt med kaffe i. Iofs tillsammans med tre kilo mjölk, några lager kardemumma och en halv burk kanel. Men ändå. Det var inte ens gott.

Tuesday, November 15, 2005

Nu måste jag uppdatera!
Jag fick godkänt på tentan!
Hur nu detta kan vara möjligt kan jag inte i min vildaste fantasi förstå, men skit i det.
Lycklig Ica.
Egentligen borde jag insett redan strax innan klockan sex när klockan ringde att idag var ingen dag värd att stiga upp. Egentligen. Men nu gjorde jag givetvis det ändå, eftersom jag aldrig haft samvete nog att ligga kvar efter gökuret gått igång. Tog plats vid köksbordet med Harry Potter soundtrack i stereon, kolsvart, blåsigt mörker utanför fönstret och extremt mycket pluggrejer framför näsan. Insåg rätt snabbt att mina sömntimmar vart på tok för få under natten eftersom ögonlocken hela tiden tyngde sig neråt (eller hade jag bara överdrivit min konsumtion av mascara idag). Ingenting gick in och blåsten far verkligen genom hela min lägenhet. I vardagsrummet blåser det i nacken, i köket på fötterna och på toa runt hela mig. Nåväl, drog mig slutligen iväg och för att plocka bort de tre cyklar som behagat att lägga sig på min under natten och trampade iväg mot jobbmöte. Cykla idag är en extremt dålig idé. Man blir automatiskt en trafikfara eftersom cykeln helt plötsligt kan dra iväg åt precis vilket håll som helst. Måste även säga att gångare i Eskilstuna med är trafikfaror, och bidrog idag till att jag insåg att jag borde stannat i sängen. Inte mindre än tre personer klev helt sonika utan att se sig om ut i cykelbanan för att knalla över vägen! Jag höll på att ramla två av gångerna och köra in i ett staket sista gången. Och jag svor, fast jag försökte låta bli. Utan allvarligare olyckor kom jag slutligen fram och min cykel hann stå fastlåst i fem sekunder innan den låg på marken!
Mötet på jobbet var mest traumatiskt eftersom jag hade tentaångest, en rinnande snok och totalt stängt av all hjärnkapacitet. Jag åtog mig pass efter pass utan någon som helst eftertanke. Var duktig och strök mig då vi skulle ha personalfest och var sen smart nog att sätta upp mig att jobba morgonen efter. Jättesmart eftersom jag ska sova i Västerås. Men just den puckade delen kom jag på och strök mig igen.

Därefter denna tenta då ja. Vilken historia för sig själv. Jag räknade ut att jag nog chansade på 75%. Det värsta var verkligen att jag kände igen nästan allt, men blandade ihop skiten! Det känns faktiskt bättre att kugga på saker man inte kan, än att kugga på saker där man om man bara haft hjärnan medverkande och närvarande fixat.
Var klar efter en kvart och satt och snorade och filosoferade ett slag tills jag bestämde mig att trotsa äckelvädret och cykla hem.
Så nu sitter jag och väntar på att cykla ner till skolan igen. För att sedan cykla hem. För att sedan cykla till träningen. För att sedan cykla hem.

Dagens fråga: Exakt vart tappade jag hjärnan? Ligger den under köksbordet, bortblåst vid Tunavallen, i fruktkorgen i bibblos fikarum, eller ligger den helt enkelt kvar och snarkar på min kudde?

Sunday, November 13, 2005

Och dagen idag är en dag som jag låtsas tralla på som alla andra dagar. Just att det är en söndag med gör inte saken bättre. Söndagar är ett straff. Nåväl. Jag försöker befinna mig uppe bland molnen och ignorera alla reklampelare, alla specialerbjudanden, alla bakelser och tårtor för bemärkelsedagen, alla hela familjer. Nej, jag är inte bitter. Jag tyckte om denna dagen förr om åren. Då jag och bror ritade fina teckningar och köpte jockeykalsoner som vi dekorerade med tusch. Ibland köpte vi även skivor där vi ritade av omslaget på teckningen så paketet inte blev någon överraskning sedan. Vi var mycket kreativa, jag och bror. Tanken är fin, egentligen. Vi bör hylla våra föräldrar. De är ju bland de mest värdefulla människorna i vårt liv. Däremot vet jag att det inte bara är jag som numera inte vill låtsas om att denna dagen inte finns. Som försöker trycka bort det för det inte ska göra så ont. Det gör nämligen ont. Och man vill inte ha ont, såvida man inte är machokist vill säga. Jag gillade denna dagen till år 2003, då försvann glädjen med den. Den kanske kommer tillbaka. Vad vet jag? Men just nu känns Fars dag som något jag helst inte vill uppleva. Särskilt när jag inte längre kan ringa och säga grattis, inte vara där och ge paket. Jag kan inte ens sätta en blomma på graven för att visa att jag visst tänker och känner. Därför seglar jag idag bland molnen. Hade vi inte en tenta att plugga till?
Fira Fars dag ni som kan. Visa era föräldrar att ni uppskattar dem. De är värda allt gott.

...och nu har jag ändrat mina inställningar så alla kan kommentera min blogg. Undra om det var ett smart drag. Nu får jag kanske en massa anonyma dissningar som tär på självförtroendet.

Saturday, November 12, 2005

I förrgår frågade min mamma i telefonen vad det var som väsnades så. Jag svarde lugnt att det var grannarna i porten bredvid som bor vägg i vägg med mig. De har blivit partyprissar helt plötsligt. När de inte slåss och skäller på hundarna. Mamma öste lite sympati över mig och jag sa att det var lugnt. Stänger jag sovrumsdörren när jag ska sova hör jag inte så mycket. Det skulle vara värre om de under hade fest. Det skulle jag aldrig sagt. Igår hade både de vägg i vägg och de under fest. Vilket liv. Kände för att leka vuxen och gå och skrika att jag skulle minsann upp och jobba imån, men lugnade mig eftersom jag inte orkade kliva ur sängen samt att jag nu gärna hämnas med gott samvete nästa gång jag har fest.

Utanför bibblo är det nu nåt galet ståhej om grundskolekottar och teknikintresse. Någon stissig person som uppenbarligen konsumerat för mycket kaffe står och gapar i mikrofonen medan han eggar alla stackars uppsnofsade småbrudar att heja ännu högre och vispa med sina pom-poms. Det känns som man sitter i värsta Vi i femman-sändningen. Ungefär samma ljudnivå. En röd matta ligger det med ute. Inte varje dag man får gå till jobbet på röd matta. Äntligen har de förstått mina kvalitéer. Dessutom skyltas det nåt om Idol. Gammal och tråkig som jag är så vet jag inte om det är någon här från Idol, eftersom jag inte tittar på programmet och inte har en aning om hur årets deltagare ser ut. Jo, det är en tjej med rosa hår. Henne skulle jag kanske känna igen.

Efter jobbet bär det av till en aerobicklass med jazz, salsa och funk-tema. Hur ska det gå? Jag som inte har varken höftjucken invanda eller kan göra två saker samtidigt. Tur att maskinerna står på sin plats iaf om nåt olämpligt inträffar. Nu måste jag verkligen plugga. Blivit inbjudet på fest och god mat till Maja som känns väldigt trevligt, men jag tror att ekonomi och plugg sätter ut det långa krokbenet för det ikväll. Men vi får se.

Friday, November 11, 2005

Jag har suttit och funderat på en sak ett par dagar nu. Alla minns säkert de älskade tvillingböckerna som man läste när man gick på mellanstadiet, om underbara Sweet Valley och tvillingarna som råkade i knipor, men alla levde tillslut alltid lyckliga i lila kläder med hembakade chokladkakor och vänskapligt gnabb vid köksbordet. Nåväl, dessa böcker läser jag fortfarande när det känns för tungt för tuggummit i huvudet att läsa nåt mer avancerat. När man ska sova är det jättebra att läsa en tvillingbok. Man läser klart den på en 20 min och sen kan man sova kanske. Nåväl, det var inte det jag tänkt på. I en bok jag läste för ett par dagar sen (då jag började fundera) stod det att Elisabeth blivit erbjuden ett medlemsskap i Enhörningsklubben i början av terminen. Alla som läst böckerna vet att detta inträffade i bok nummer ett. Jag läste om det i bok nummer 69. Ska man räkna att en termin har en sisådär 20 veckor? Då har tvillingarna alltså vart med om 69 problem inom loppet av MAX 20 veckor. Det är beundransvärt. Mer beundransvärt är att Mandy i någon bok runt 30 kanske får cancer och tappar allt sitt hår. I bok nummer 67 har hon återigen långt svallande tjockt hår. Hur går det ihop? Hon är alltså frisk och har fått långt hår på max 10 veckor. Sådana saker funderar jag på när det inte räcker med att läsa en tvillingbok för att somna. Då man ligger i mörkret och ältar problem. För att inte tala om allas utegångsförbud, hur är de redan fria till nästa bok?
Och hur kan det komma sig att ingen utom Louis Waller är tjock trots att det tränas väldigt sparsamt och alla verkar bo på Casseys glassbar och Dari burger och käkar massa snabbmat dagarna i ända. Plus då alla hembakade kakor och glassen syskonen gömmer för varandra. Ja, de har väl hög ämnesomsättning hela bunten. På detta är faktiskt "valrossen" Louis Waller med på ett omslag. Innan hon börjar banta, och hon ser minsann lika smal ut som alla andra.
Ja, Sweet valley har satt många griller i huvudet på mig. Minst sagt sen även den senare serien då tvillingarna är 16, men klär sig, beter sig och ser på omslagen ut att vara 35. Varför?

Nu ska jag sätta mig och fundera ut en bra representation till inlämningen... som ska vara idag ja.

Känner mig ganska vuxen med. Har fått en inbjudan till en personalfest. Det var på tiden. Julfest dessutom. Klart man ska vara med.

Tuesday, November 08, 2005

Helgen bör delas upp i tre huvudteman, eller, i tre minnesvärda teman. Det första var lördagens fest. Träffade mina älsklingar från Ryd och en massa andra människor. På festen fanns det man behövde: Snacks i form av chips, godis, kex och dadlar. Vi blev även bjudna på Flygande Jakob som grundade bra för kvällens alkoholintag. Mycket trevliga människor på plats, men mycket intressanta samtalsämnen. Nostalgi i form av gamla inspelningar från schlagerfestivalen var uppskattat även om jag aldrig trodde att jag skulle hamna på ännu en fest där personerna sjöng karaoke till Sareks "Eld och vatten". Hur är detta möjligt?
Tillslut kom vi i alla fall iväg och hamnade på Berns. Ja, jag vet, hur coolt som helst. Kanske inte för de som bor i Stockholm, men för en annan där utelivet mest består av Kåren kändes detta helt otroligt. Jag såg en kändis! En gubbe från Parlamentet. Av någon anledning krävdes inget inträde av oss. Av någon anledning fick vi VIP-spämplar. VIP-rummet var helt underbart. Västa stora plasmaskärmen över halva väggen, en DJ som spelade underbar techno och house och på detta kvistade det omkring servitörer och severade minihamburgare helt gratis. Dock var jag ju redan så mätt efter förfesten, men ändå. Trevligt initiativ.

Mitt andra huvudtema för kvällen blir taxiresan hem. Min mor tycker inte om att hennes dotter ska fara i farliga tunnelbanor mitt i natten när hon inte är så hemma i storstan. Därför erbjöd hon sig att betala min taxi hem. Denna resa gav mycket givande kulturellt utbyte. Min chaufför var nämligen en iransk man på en sisådär 40+ som lyssnade på persiska sagor. Så jag fick sagorna översatta och helt plötsligt satt vi där och pratade om persiska filosofer och poeter. Det var väldigt trevligt. Därefter gled ämnet in på religion och där hade vi ännu mer att säga. Såpass mycket att min lilla chaffis missade avfarten till Mörby Centrum. Dock stängde han av taxametern och hittade ett ställe att vända på. Han var mycket imponerad hur insatt jag var i den persiska kulturen. Hur han nu kom fram till detta har jag fortfarande inte kommit på. Men resan var väldigt trevlig.

Huvudtema nummer tre för helgen var givetvis Mamma Mia. Jag, bror med flickvän och mams fick ytterst angenäma platser i logen framför mixerbordet. Satt högt över alla andra och hade scenen precis framför oss. Kunde inte bli bättre. Trots att jag inte direkt är varken ABBA-fan eller musikalfan tyckte jag det hela var underbart. Det var nästan så jag blev lite tårögd, men bara nästan. Dock har jag lite svårt för det här temat att mitt i allt prat börjar vi alla sjunga, och hoppsan, vi har visst lärt oss att dansa likadant med. Men, det var jättefint och mamma var helt salig efteråt, och det var ju huvudsaken eftersom det var hennes födelsedagspresent.

Resterande helgen bestod av ett par mycket enerverande shppingrundor med bror o flickvän där vi gick in i typ 5 Din sko, 6 H&M och 7 Vero moda. Hur fantasilöst får det bli? Din sko och H&M finns ett par mil hemifrån och Vero Moda finns till och med i vår pluttelilla by hemma. När man väl är i Stockholm ska man väl ändå shoppa i affärer som INTE finns hemma. När vi dagen efter hamnade i Täby Centrum övergav jag raskt mitt sällskap och vips gick shoppingen mycket bättre. Har utökat mitt förråd av vinterkläder, hittat massa böcker på rea och köpt mig ett riktigt bling-bling piercingsmycke.
Jag och moster har haft åtskilliga diskussioner om samma ämnen som vi aldrig kommer överrens om. Där det helt plötsligt är alla mot en.
Jag har fått konstaterat att jag har blodtryck som ett lik, att min mage lever ett eget liv och att min vovve tycker lika mycket om mig som jag tycker om henne. Jag kom ju indimpandes sist av alla i den fina Danderydsvillan och hunden var såklart den första som hann fram för att överfalla mig. När jag sedan knallade upp frågade alla varför jag inte tvättat bort min halloweensminkning innan jag satt mig på tåget och åkt till Stockholm. Jag förklarade att det hade jag gjort, men såg sedan i spegeln varför de reagerade. Hela mitt ansikte var fyllt av stora lysande rivmärken. Såg nästan coolare ut än kvällens sminkning. jojomensan. Lite halloween hann man oxå med. I aerobicsalen på Forever. Där fanns ett mycket blekt lik, en häxa med katt, en ängel och en illröd djävul. Mycket trevligt, fast jag studsade mest runt i mitt hörn med eldgaffeln i högsta hugg eftersom salen var kolsvart och våra instruktörer inte sa ett ljud. Då var det föga lätt att hänga med. Så sedan satt jag på tåget i svart hår och en fin rosa ton på hela kroppen eftersom en snabbdusch inte tar bort varken svart eller röd färg.

Nu har jag lyckats med bragden att bli sjuk. Det är synd om mig. Både bror och mamma har smittat, och jag har inte tid med sjukdomar. Gjorde en fuling och struntade i skolan idag eftersom jag inte gärna kunde strunta i jobbet. Tänkte att jag åtminstone skulle få sova ut. Vad tänkte jag med? Halv åtta drog det igång och blåstes bort löv utanför mitt fönster! Hur i helvete många gånger måste de göra det? Vänta till alla löv är nere och blås bort dem då! Och gör det åtminstone runt elvasnåret!
Nu går jag på alvedon, mentolspray, balsamnäsdukar och té. Jag som avskyr té.

Friday, November 04, 2005

Konstiga intressen man skaffar sig på internet egentligen. Särskilt när man sitter på jobbet och inte har något annat att göra än slösurfa då de förvirrade studenterna håller sig lugna. Man skulle ju kunna sitta och vara akademisk och läsa allt man snart har dugga på, men eftersom det aldrig kommer finnas en bild på ica som översättning på ordet ambitiös gör jag inte detta. Istället sitter jag och läser massa bloggar, nyheter, hälsotips, noveller, horoskop och liknande. Sen har jag även funnit nöjet i att surfa på sidor som blocket och tradera. Jag letar annonser om folk som söker medryttare, dock med föga bra resultat. Jag söker även hundvalpar, kattungar och marsvin. Tiden och pengarna finns inte för hund, hälsan klarar inte katt, kanske ett marsvin ska få flytta in? Nej, nu ska jag inte bli drastisk. Det är oxå jätteroligt att kolla efter böcker man gillade som liten, filmer som är skamligt billiga och konstiga kläder man inte kan förstå att folk kan publicera bilder på utan att skämmas.

Idag är en hektisk dag. Mycket bra kanske, då sover man inatt. Jobba nu för att fara hem och städa den lya som nu inte kan beskrivas smått dammig, utan snarare dammets universum. Därefter ska jag möta mina söta små vänner och göra en sminkning som förhoppningsvis inte är till våran fördel. Enligt planering ska sedan ett lik, en häxa och två djävular knalla mot gymet och ha spökaerobic. Jag kommer bli farlig med min eldgaffel, men då å andra sidan kanske jag slipper folk som hoppar på mig plus att bli så utträngd att jag får göra kickarna ut i sidorummet.
Därefter är det bara att hoppas på att den röda och svarta färgen inte sitter benhårt eftersom jag har en halvtimme på mig att duscha, byta om och ta mig till tåget. På tåget vill jag nog ändå sitta som den blonda albino jag är och inte som med rött fejs och svart hår. Jag är rädd för stockholmare ju.

Bäst på hela veckan: Idag är dagen jag får träffa min hund. Jag har saknat henne så och det hjälper inte att prata telefon när man egentligen bara vill skalla henne. Nej, jag är inte djurplågare. Det är min och min vovves personliga närhet. Vi går försiktigt panna mot panna. När vi knockar slänger hon runt och smäller mig i huvudet med sin bakdel. Av någon anledning går hon alltid ur detta som vinnare.

Wednesday, November 02, 2005

Onsdag. Vad betyder det mer än att jag stänger på jobbet, det inte är nåt bra på tv och det är bara två dagar tills jag får träffa min hund? Ingenting.

Jag har förvånats idag, och äcklats. Kan ni ens ana hur mycket skräp och damm och hår coh äckel som ligger i datorns tangentbord? Jag gick lös på bibblos datorer innan öppningstid utrustad med nån form av tops, våtservetter, torkservetter och nån tryckluftsspruta. Och vad det flög damm. Jag nös flera gånger och försökte förtränga alla äckliga händer som vart där och hårat ner vars partiklar jag nu inandades. Blä. Kände mig lite duktig iaf.
Möte bland ordinarie bibblotanter idag. Med andra ord bara förvirrade studenter bakom disk. Vad pajar då? Inte datorerna (det fixar vi), inte skrivaren (det fixar vi), inte kopiatorn (det fixar vi). Nej, då pajar den jäkla kassapparaten! Luckan funkar inte, allt lyser ERROR med stora bokstäver plus att den skriker öronskärande. Så nu måste allt skrivas upp och jag får sitta här som en securitas wannabe och vakta vår nu öppna lucka med synliga pengar.

Ska knalla ner till akademibokhandeln idag och stryka mig från listan. Jag är snål. Dessutom ska jag till stockholm på fredag. Det gör mig mer snål.
Jobba nu till 13, knalla på stan och inhandla röd färg, hårfärg och lite sånt, hem, till träningen, träna, till jobbet, jobba lite till, stänga bibblo, hem igen, topmodel (ja, det finns inget annat!) sooooova. Blev visst jobb både imån och på fredag med. Synd att man inte blir rik på kuppen.

Söta Jensvännen skickade foton från Kosovo. Såg inte lika farligt ut som jag trodde, och Jens var så fin i sina kamoflagekläder :)